Jag håller inte med dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.

– Evelyn Beatrice Hall

Nyligen beslutade Danmark om att förbjuda koranbränningar på offentliga platser — en sorglig dag för yttrandefriheten. Argumentet bakom ställde rättssäkerhet mot individens rätt att provocera våldsamma reaktioner. En tro att yttrandefrihet är mindre viktigt än vad de tycker är den allmänna säkerheten. I svensk kontext startade debatten kring yttrandefriheten och koranbränningen när Paludan åkte runt och brände Koranen och nu i somras med Salwan Monika. Enligt en undersökning från Novus vill 4 av 10 svenskar förbjuda koranbränningar.

De hävdar att den ökande islamofobin skulle dämpas genom införandet av förbud mot att kritisera islam, men vi bör dock vara på vakt mot kortsiktiga lösningar, åsikter begränsas inte när de tystnas ner. Andra anser att yttrandefrihet står i konflikt med minoriteters rättigheter och är beredda att acceptera en inskränkning för att uppnå ett mer inkluderande samhälle. Men att begränsa yttrandefrihet för att förbättra toleransen är som att försöka släcka en brasa genom att hälla bensin på den.

Det är inte koranbränningarna som är problemet
Det finns normer och regler i samhället. Dessa kommer till uttryck i lagar. Som bosatt i Sverige måste man veta och acceptera de värderingar som finns, annars skapas det parallella samhällen som i sin tur skapar splittring. Det bästa hade varit ifall islamisterna inte hade agerat som de gjorde och stannat hemma eller uttryckt sin frustration fredligt istället. Reaktionerna på Rasmus Paludans demonstration var bilbränder och stenkastning mot polisen. Bilder som cirkulerade runt i medierna och bevisade Paludans poäng. Paludans intention var att visa vad som händer när man bränner en koran i förorten.

Att det råder parallella samhällen där den blåa boken inte gäller, till följd av en stor migration från stenåldern till världens mest moderna länder, dessutom med en kravlös integrationspolitik. Ur ett ekonomiskt perspektiv har polisens turbulens kring Paludan kostat skattebetalarna omkring 84 miljoner kr. Med detta i åtanke är det knappast koranbränningarna som är problemet bakom våldet, utan situationen i förorten!

I Koranen så står det skrivet “Trivs du inte med lagarna då finns det andra länder”. Koranen säger också “om du inte trivs i ett visst land så är jorden så stor att vi kan flytta någon annanstans”. Så frågan som borde ställas är: Varför emigrerar inte dessa islamister någon annanstans om de inte trivs med Sveriges lagar? Sortimentet av länder är stort, det finns till exempel 57 muslimska länder i världen. Varför ska vi i Sverige anpassa våra lagar efter andras tro?

Koranbränningar som “säkerhetshot”
Andra menar att koranbränningarna försvårar Sveriges Nato-ansökan och kohandeln med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Eller att det spär på säkerhetshotet, att Sverige ses som ett fientligt land mot muslimer. Något som ledde till att två svenskar kallblodigt dödades i Bryssel på väg till en fotbollsmatch av en islamist på öppen gata, vars tydliga aviskt och måltavla var att attackera svenskar, bara för att de var svenskar. Men vi i Sverige måste kunna ha en debatt om problemen i vårt land utan att andra länder sätter agendan för vår politik. Att inskränka vår grundlagsstadgade yttrandefrihet på grund av tryck utifrån vore att ge upp för dessa andra länder. Om vi inte högt kan säga vad vi tycker och tänker kan vi inte utvecklas eller ens försöka förstå oss på världen.

Är religionen så helig?
Personligen, som ateist, är religionen för mig inget men än en samling texter, tradition och sedvänjor som är fullt legitimt att kritisera. Att sätta en clownnäsa på Muhammed är fullt jämförbart med att sätta den på Marx, det ena förfarandet är inte mer kränkande och skandalöst än det andra. Få övertygelser är så brännande och intensiva som religiösa övertygelser, och det är föga förvånande att många muslimer känner sorg, smärta och avsky mot den svenska staten när de ser sin bok brännas, som i sin tur ledde till våldsamma upplopp. Detta förklaras vara en faktor till förespråkande för begränsning av yttrandefrihet för att skydda vissa grupper från att bli smädade.

Glöm aldrig kampen för friheten
Tidigare generationer av svenskar har slitit, kämpat och dött för att vi idag ska uttrycka oss fritt. En frihet som andra i världen avundas. Så det vore sorgligt om vi tvekade på friheten på grund av våldsamma islamister. Att vilja begränsa yttrandefriheten med våld för att en viss bok och uppsättning idéer är heliga är att gå bakåt i utvecklingen. Vårt försök att uppnå kortsiktiga säkerhet leder i slutändan till att vi undergräver en princip som skyddar oss alla och vår demokrati. För det fria ordet är demokratins kärna, utan yttrandefrihet existerar inga andra friheter. Självklart när det kommer till denna typ av åsikter innebär det dock inte sällan hets mot folkgrupp, hatord och övergrepp och därför är det också viktigt att polisen avbryter så fort gruppen uppvisar sådana tecken.

Men om vi begränsar yttrandefriheten på grund av rädsla för vad vissa kan säga vart leder det? Vilka åsikter ska vara okej och inte okej och vem ska bestämma vad som är rätt och fel att uttrycka?

Sammanfattningsvis borde de som demonstrerade och kastade sten mot polisen avtjäna sina straff, och de som bara använde yttrandefriheten ska få fortsätta uttrycka sig fritt som de vill. Och när vi tvekar, låt oss inte glömma tidigare generationers svenskar. Låt oss inte glömma människor i världen som fängslas, torteras och mördas därför att yttrandefrihet är förbjudet i deras hemländer. Det är inte svensk lagstiftning som ska ändras, det är islamister som borde fundera på vad de har i Sverige att göra, packa ihop och ta sig till ett annat land om de inte trivs med de svenska lagarna.

Helen Hassan,
debattör