Detta är en debattartikel. Innehållet är skribentens ställningstagande, och representerar inte nödvändigtvis redaktionens eller Konservativa Förbundets.
Det är lätt att göra sig lustig över dagens s.k. miljökämpar. Aktivister från Återställ våtmarker limmar fast sig på vägar och stör mitt i rusningstrafiken medan Just Stop Oil — en slogan som för övrigt hade skapat fattigdom på en skala som vi inte skådat på sekler om den förverkligades — vandaliserar ovärderliga tavlor av van Gogh och nu senast världsarvet Stonehenge.
Den tidigare vänsterregeringen avvecklar kärnkraft så att koldioxidutsläppen går i taket när vi tvingas bränna tiotusentals liter olja i timmen — mitt i sommaren. Vi ska elektrifiera men inte tillåta en gruvnäring för att få tag på nödvändiga mineraler för att kunna driva igenom detta. Terapi erbjuds för klimatångest som ett naturligt resultat av att alarmismen har gått över styr. Är det någon mer än jag som börjar få en obehaglig känsla av att nästa stora terrorrörelse — vid sidan av islamismen — kommer vara grön?
Den vansinniga politiken och förargliga aktionerna från vänstern till trots — det är inte första gången de visat sig vara sämst på pragmatisk hantering av målkonflikter — så bör vi konservativa ta miljöpolitiken på allvar. Risken finns att den från vår sida viftas bort — eller kanske till och med att pendeln svingar för långt åt den andra extremen — när vi vill positionera oss mot vänsterns bisarra förslag. Men vi får inte glömma att vi som central idé har vi att överlämna det vi fått att förvalta i gott skick till kommande generationer.
Högern bör med självförtroende driva en miljöpolitik utan vänsterns bisarra inslag; en pragmatisk miljöpolitik som effektivt åtgärdar problem som föroreningar. Som konservativa utgår vi ifrån hur världen faktiskt fungerar, inte märkligt önsketänkande. Vi är därmed bättre rustade att hantera avvägningar mellan ekonomisk tillväxt och miljöfrågor. Det vi dock behöver bli bättre på är att kommunicera detta på ett inspirerande sätt.
Vad gäller klimatet så har högern redan en mer effektiv och människovänlig politik än vänstern. Lösningen på klimatet handlar främst om kärnkraft, elektrifiering med framförallt inhemska resurser, återbeskogning och vissa anpassningar — människans teknologiska förmågor är stora!
Personligen tycker jag att vi även borde bli bättre på att prioritera renodlade miljöproblem: mikroplaster, läkemedelsrester, avfallshantering (och därmed smartare återvinning av viktiga resurser), kemikalier som inte bryts ner, etc. Vi skall såklart inte hänfalla till alarmism (även om jag personligen kan stressa upp mig ordentligt över den stora mängd plastpartiklar, läkemedelsrester, kemikalier etc. som jag och andra svenskar får i oss genom maten och dricksvattnet), men vi måste erkänna att miljöpolitiken är central om vi långsiktigt ska värna människors, djurs och växters välmående.
Det är svårt att exakt utröna vilken effekt dessa miljöföroreningar har på den ökning av hormonella och metabola problem (typ 2-diabetes, fetma, infertilitet, cancer etc.) som vi ser runt om i världen, men det spelar troligtvis en stor roll, och en sjukare befolkning blir ofrånkomligen problematisk för samhället.
Så även om miljöpolitiken i dagsläget mestadels går att likna vid en murbräcka för mer radikala vänsteråsikter eller en vattenmelon — grön på utsidan och skrämmande illröd på insidan — får det inte bli en invändning för oss konservativa att sluta formulera tydliga svar. En pragmatisk och människovänlig miljöpolitik är inte bara ideologiskt förenlig med konservatismen, det skulle också bidra till att göra vänsterns bisarra förslag mindre attraktiva och på riktigt rädda miljön.
Amanda Meisner
