När imagen är viktigare än kärnuppgifterna

Detta är en debattartikel. Innehållet är skribentens ställningstagande, och representerar inte nödvändigtvis redaktionens eller Konservativa Förbundets.

I slutet av mars kallade Migrationsverket Sveriges journalister till ett seminarium om hur mediebevakningen av migrationsfrågor kan förbättras. Verket anser att rapporteringen är alldeles för ensidig och hårdförd, både från både ny- och gammelmedias håll. Myndigheten påpekar att rapporteringen endast väcker känslor, inte ett rationellt tänkande hos läsaren. Lagrum eller annat underlag för myndighetens beslut tas inte med. Man anser att myndigheten då får bära det migrationspolitiska hundhuvudet.

Jesper Tengroth, pressekreterare vid Migrationsverket säger följande till Kvartal:

"Nu låter jag lite som om jag har en jättegigantisk offerkofta på mig här men vi får ofta bära bördan för hela migrationsområdet".

Tragikomiskt ansvarsförskjutande
Det är något väldigt tragikomiskt och infantilt men samtidigt otroligt högfärdigt med myndighetens initiativ. Istället för att ta ansvar för sitt handlande försöker Migrationsverket skylla på medierna. På sådant sätt får man det hela att verka som ett enda missförstånd. Men är det verkligen medierna som skapat detta förfall av Migrationsverkets rykte?

Rubrikerna talar sitt klarspråk
Låt oss kolla på några rubriker. Vi börjar med Aftonbladet.

  • "Skärpta kontroller för att bli svensk medborgare"
  • "Saknade befogenhet – gav 66 tillstånd att stanna"
  • "Mehrnaz utvisas till Iran: "Jag kommer avrättas"

Samma övning på Dagens Nyheter ger rubrikerna:

  • "Kan tvingas lämna Sverige – trots att de når kraven"
  • "Hon är född och uppvuxen i Sverige – ska ändå utvisas"

Nymedierna får också vara med – Samnytts rubriker följer:

  • "Två fritagna från Migrationsverkets förvar"
  • "Mångkulturellt kaos på Migrationsverket – uppmanas konvertera till islam"

Vad kan man då dra för resultat av denna övning som nu gjorts? Kritiken haglar. Det är uppenbart att oavsett politisk färg eller medietyp finns en gemensam nämnare: misstro. Rubrikerna som citeras viskar om att något i Migrationsverkets arbete verkar inte funka till en tillfredsställande grad. Frågan är om denna kritik är berättigad.

En havererad myndighet?
Granskande reportern Henrik Sjögren beskrev Migrationsverket som en "dysfunktionell och havererad myndighet" 2023 i Fokus. Några exempel han lyfte fram:

  • En internutredning från 2017 visade att hälften (!) av besluten vilade på bristfälliga utredningar
  • Upp till 91 % av besluten mellan 2016–2020 fattades av personer utan säkerhetsklassning.
  • Visselblåsare vittnar om asylaktivism bland personalen.
  • Löneökningar delades ut baserat på avslutade ärenden snarare än kvalitativt arbete mot myndighetens mål.
  • Vårdslös rekrytering av personer från klanstrukturer. Dessa anställda gjorde olagliga dataslagningar och kan ha påverkat utredningsprocesser.
  • Allvarlig språkförbistring har rapporterats. Svenska språket används inte konsekvent inom myndigheten – riktlinjer angående språkbruk fick utfärdas.

Listan fortsätter och fortsätter och problemen som tas upp av Sjögren är verkligen slående. Migrationsverkets arbete verkar helt enkelt inte fungera.

Kritik från finrum och gatan
Justitieombudsmannen (JO) har riktat kritik mot myndigheten för lång handläggningstid hela tre gånger – 2021, 2022 och 2024. I vissa fall har ärenden tagit över tre år att handlägga.

Vad tycker då svenska folket om Migrationsverkets arbete? Enligt Statskontorets mätningar om “Allmänhetens uppfattning om kvaliteten i de statliga verksamheterna” hamnade år 2023 Migrationsverket sist. Dessutom har myndigheten hamnat på minus i samtliga mätningar de deltagit i sedan 2015. Detta sker trots att myndigheten hanterade en budget på närmare 12 miljarder kronor 2021 och har omkring 6000 anställda. Varken JO eller skattebetalarna som står för kalaset är speciellt nöjda med myndighetens arbete.

Vuxna tar ansvar!
Finns det då fog för kritiken? Kort svar: Ja. De senaste 15 åren har varit katastrofala invandringsår. Vilket när jag senast kollade, var Migrationsverket – hör och häpna – ytterst ansvariga för. Migrationsverkets arbete måste förbättras – det görs inte genom att bjuda in den svenska journalistkåren till uppfostran. Migrationsverket är inte en passiv aktör. Utan en statlig myndighet i ett land med en förvaltningsdoktrin som ger myndigheter ett stort tolkningsutrymme i sitt arbete. Därför blir det extra viktigt för myndigheter och tjänstemän att vara vuxna och ta ansvar för sitt handlande.

Att vara eller icke vara?
Sveriges migrationsdebatt är fortfarande lika infantil som under 2015. Lika naiv och kravlös. Migrationsverket behöver sluta fokusera på sin image och istället ta itu med sitt kärnuppdrag. Vill man förändra ramverket bör man rikta sin energi mot politiker – inte mot journalister. I en digital tidsålder är det omöjligt att gömma misslyckanden med hjälp av svullna kommunikationsavdelningar och välsminkade grisar.

Det är hög tid att ifrågasätta Migrationsverkets framtida vara eller icke vara. En myndighet som inte klarar av att utföra sitt uppdrag, vars processer präglas av rättsosäkerhet, nepotism och inkompetens, är en katastrofal säkerhetsrisk som bör slaktas. Att överväga en grundlig omstrukturering är av högsta prioritet. Vi kan inte ha asylaktivister eller icke säkerhetsklassad personal som fattar beslut om vem som får leva och verka i Sverige.

Migrationsverket har blivit ett lågvattenmärke – och en nationell skam. Afuera! Fram med motorsågen…

Vilhelm Fornbacke