Att hitta en vettig och prisvärd studentbostad i Sverige är idag nästan en omöjlighet. Om du inte har stått i kö sedan gymnasiet eller är beredd att offra halva studielånet på hyra, får du ofta se dig om efter andrahandskontrakt till hutlösa priser. Enligt Sveriges förenade studentkårer (SFS) lider sju av tio studentorter av allvarlig bostadsbrist under höstterminen 2024. Trots detta har inga åtgärder gjorts för att ändra situationen.

En av de aktörer som försöker påtala problemet är Byggföretagen, som gång på gång har varnat för att dagens stränga byggregler försvårar produktionen av studentbostäder. Deras vd, Catharina Elmsäter-Svärd, påpekar att full tillgänglighet i samtliga studentbostäder inte bara driver upp byggkostnaderna utan också försenar processen. Just nu finns ett krav på att minst 20 % av lägenheterna i en studentbostad ska vara fullt tillgängliga, vilket är betydligt mer än exempelvis Finlands krav på endast 5 %. Ett rimligare regelverk, där en viss andel lägenheter har full tillgänglighet medan andra byggs enklare, skulle kunna pressa kostnaderna och påskynda byggandet.

Och det är inget litet pris. SFS statistik visar att snittkostnaden för en studentbostad nu ligger på 5 800 kronor i månaden vilket är en ofantlig summa för någon som lever på studiemedel. Med stigande byggkostnader och en långsam planprocess finns det ingenting som tyder på att situationen kommer bli bättre. Byggföretagens förslag är en konkret lösning för att få ner kostnaderna, men så länge regeringen inte tar sitt ansvar kommer studenter fortsatt tvingas lägga mer pengar på hyran än på sin utbildning.

Det finns även fler hinder som måste undanröjas. Måns Möller, vd för byggföretaget Studentbo AB, larmar om den långa vägen från bygglov till färdig bostad. I dag tar det i snitt fem år att bygga en studentbostad. Fem år! Hur många studenter har ens kvar sitt studentliv så länge? Att regeringen inte ser till att korta ner byggprocesserna är ett svek mot de tusentals studenter som nu får lägga studietiden på att jaga bostad istället för att studera.

Lösningarna finns dock.

I Uppsala har kommunen, tillsammans med privata aktörer, lyckats bygga studentbostäder till rimliga priser genom att anpassa regelverken och släppa in fler aktörer. Stockholm har infört konceptet mikrolägenheter, där smartare planlösningar gör det möjligt att bygga fler bostäder till lägre priser. Och i Danmark har riktade skatteincitament gjort att fler studentbostäder byggts snabbare. Sverige skulle kunna göra samma sak.

Vi talar ofta om vikten av utbildning och satsningar på grund- och gymnasieskolan, men vad hjälper det om studenter inte ens har råd att bo någonstans? Att plugga vidare ska inte vara en lyx som bara de mest privilegierade har råd med. Studenter förtjänar ett hem. Regeringen kan välja att fortsätta blunda för krisen, eller så kan de faktiskt göra något åt den. Frågan är vad de väljer.

Filip Linnert