En svensk höger måste vara mer rädd för att göra sina medlemmar arga än förarga Socialdemokraterna och Aftonbladet.

Vapenfrågan illustrerar detta starkt just nu.

Sverige har i över 40 år tillåtit jakt med halvautomatiska gevär. Det är inget nytt och det är inte farligt. Det finns inget stöd för den beskrivningen.

Skälet till den förvirrade debatten om AR15 efter dådet i Örebro retar gallfeber på jägare och vapenkännare.
De som inte känner till så mycket om vapen förstår inte upprördheten. Det tycker att det åter rimligt att bara förbjuda farliga vapen och det känns bra att känna att man har gjort något.

Problemet är att ingen som kan vapenfrågan tror att detta är en lösning på vare sig de kriminellas skjutningar, skolskjutningar eller massmord.

Att hindra 600 000 svenska vapenägare från en typ av vapen ger ingen effekt eftersom dessa inte står för brotten. Den naturliga diskussionen hade rimligtvis handlat om hur man säkerställer att olämpliga personer inte får tag på vapen.

Men att hindra lämpliga människor som efter utbildning och godkännande från Polisen att ha vapen löser ingenting. Det är ett bedrägligt sätt att ge intryck av att agera.

Som att förbjuda lastbilar efter terrordådet på Drottninggatan där terroristen Akilov körde ihjäl oskyldiga civila med en lastbil.

Det går inte heller att polisen att konfiskera jägares vapen - för att i nästa stund be om jägare hjälp med eftersök vid bilolyckor eller att vara en aktiv del i totalförsvaret.

Är man inte betrodd med ett halvautomatiskt jaktvapen så är man inte särskilt betrodd. Det är minst sagt magstarkt att inte förstå att relationen mellan jägare, sportskyttar och myndigheter inte ska präglas av osämja eller bristande förtroende.

Den inte så vilda gissningen är att urbana svenskar som aldrig kommer i kontakt med den här verkligheten inte har tänkt på sådant.

Men det är inte en ursäkt för att impulsivt lagstifta utan att ha tänkt igenom konsekvenserna. Många jägare, sportskyttar, vapeninstruktörer och de som är kopplade till hemvärnet, räddningstjänst och försvarsmakt kommer att krocka med myndigheter och polisen.

Där länder som Polen och Finland snabbt rustar sina medborgare för att stärka både försvar och totalförsvar skapar Sverige osämja mellan de som berörs. Det är en sällsynt dålig idé.

Många av er har sett den kända affischen från 1941 vars text löd "Skjutskicklighet ökar värnkraften". Den syftade till att hederligt folk och hemvärnsmän skulle öva på sin pricksäkerhet. Sverige är även nu en del av kriget mot Ryssland i Ukraina. Det är samma Ryssland som Finland och Polen rustar för.

Naturligtvis är det både sunt och nödvändigt att en del av befolkningen kan hantera både ett vapen och sig själv vid en kris, krig eller bara i avskräckande syfte. Att de som aldrig har sett eller hållit i ett vapen ska utgöra normen för jägare, sportskyttar och värnkraften är oseriöst. Den som betraktar ett skjutvapens utformning som "läskigt" ska inte heller utforma linjerna i vapenfrågor.

Vapenfrågan har landat fel och många politiker har fel i sak. Därav att den inte kan genomföras utan fortsatta konflikter.

En svensk höger måste vara mer intresserad av att säga vad som är sant än att säga vad som är taktiskt. Annars sitter vi med onödiga problem som ingen vare sig vill ta ansvar för eller medge att de har röstat fram.

En svensk höger måste också sätta landets bästa före partipolitisk taktik.

Medborgerlig Samling hoppas fortfarande på att Tidöpartierna tar sitt förnuft till fånga och ändrar sig kring vapenfrågan. Frågan är långt större än ett vapen.

Edward Nordén,
Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling