Socialdemokraterna har presenterat sitt förslag för att lösa ungas språksvårigheter och segregation, nämligen obligatorisk förskola för treåringar. Förslaget är lika dåligt ideologiskt som det är sakpolitiskt och strider mot de familjevärden som varje ordnat samhälle har byggts på genom historien. Sverige ska inte behöva sätta sina treåriga barn i skolan bara för att den tidigare vänsterregeringen glömde bort att lära ut svenska till invandrare.

Till en början måste vi fråga oss varför staten ska diktera när och hur våra barn ska börja sin utbildning. Vi har redan skolplikten som innebär att man som sexåring måste börja i förskoleklass, vilket är en rimlig ålder. Socialdemokraterna vill alltså förändra skolplikten genom att halvera den aktuella åldern, göra det obligatoriskt för treåringar att tillbringa minst 15 timmar i veckan i förskolan, när de istället borde spendera tid med sina föräldrar. Konservatismen betonar familjens rätt att välja vad som är bäst för sina barn, inte statens. Därför borde familjens frihet stå i centrum, istället för att tvinga in alla småbarnsföräldrar i en “one size fits all"-modell.

Den större frågan som vi som konservativa måste ställa är vad denna policy säger om vår syn på barn och familj. Att kräva att barn så unga som tre år deltar i förskoleverksamhet riskerar att förminska föräldrarnas roll i att uppfostra sina barn under de tidigaste och mest formbara åren av deras liv. En konservativ syn skulle förespråka att stärka, inte erodera, familjebanden och ge föräldrarna större makt över sina barns tidiga utveckling.

Förskolans introduktion vid en så pass ung ålder skulle inte bara kunna begränsa föräldrarnas inflytande utan även riskera att undergräva deras naturliga rätt att vara de främsta beslutsfattarna i sina barns liv och utveckling. En alltför tidig och påtvingad institutionalisering kan frånta föräldrar känslan av ansvar och tillit till att de kan göra det som är bäst för sina barn.

Konservativa värderingar lägger stor vikt vid familjens autonomi och anser att staten bör agera som en stödjande, inte styrande, kraft i familjelivet. Därför finns det en tydlig risk att obligatorisk förskola kan äventyra den familjestruktur som framgångsrikt har fungerat som grund för barnets naturliga utveckling i en kärleksfull och skyddad hemmiljö. Barnen kommer nämligen att förlora viktig tid med sina föräldrar om de måste gå minst 15 timmar i förskolan varje vecka. Familjers önskemål och val för sina barn borde prioriteras för att skapa en mer harmonisk och individanpassad uppväxt.

Svenska barn tillhör sina föräldrar, inte staten. Barn ska inte behöva förlora viktig tid med sina familjer bara för att Socialdemokraterna vill åtgärda sitt integrationsmisslyckande genom myndighetsexperiment. Det är inte barnens fel att samhället är som det är, och de ska därför inte heller straffas för det.

Filip Linnert