Efter över 30 sprängdåd under bara januari 2025 konstaterade statsminister Ulf Kristersson att "vi har inte kontroll". Uttalandet speglar en djup kris i det svenska samhället – en kris som rör statens förmåga att skydda sina medborgare. Trygghet, som borde vara en självklarhet för alla, har blivit en klassfråga. I denna text vill jag undersöka hur detta har kunnat ske – med utgångspunkt i både samtida exempel och den politiska filosofen Thomas Hobbes tankar om statens våldsmonopol.

Hobbes och statens våldsmonopol
Det vi ser i Sverige idag påminner om Hobbes "naturtillstånd", där individen tvingas ta ansvar för sin egen säkerhet eftersom staten inte längre förmår att skydda vederbörande. Ett tillstånd där "allas krig mot alla" råder, och där rädsla och misstro tar över. Detta fenomen är redan verklighet för många människor i utsatta områden. Otryggheten har blivit en klassfråga och de med resurser kan flytta till tryggare områden, medan människor med mindre valfrihet lämnas kvar i ett samhällskaos där rättsstaten svajar.

Exempel på förlorad kontroll
Vidare beskriver journalisten Johanna Bäckström Lerneby i sitt reportage Familjen att en kriminell släkt i Angered, Göteborg har under en lång tid utövat makt över området. De har byggt ett parallellt samhälle med egna regler, och blandar hot med hjälpinsatser för att få lokalbefolkningens lojalitet. Samtidigt kämpar myndigheterna för att återta kontrollen.

Utöver den kriminella släkten finns ett flertal andra exempel som visar på hur polisen har tappat kontrollen, bland annat stenkastningarna i Rosengård vid koranbränningen år 2023. En händelse där polisen väckte frustration efter att de drog sig tillbaka. Malmös polisområdeschef, Petra Stenkula kommenterade följande om händelsen:

“Ibland kan det innebära både en eskalering och en svårare situation om vi väljer att gå in", säger Petra Stenkula, polisområdeschef i Malmö och fortsätter med “Vi bedömer att det är fler åskådare än vad det är våldsverkare, men de är ju väldigt arga och bestämda i sitt uppdrag. Därför blir det en farlig situation”.

Trygghet som en klassfråga
Det som är viktigt här är att ha i åtanke att Sverige år 2025 inte bara har ett förortsproblem, utan den problematiken vi har i förorterna har även spridit sig till andra områden och berör fler människor. Det betyder att även om man flyttar från förorten så finns det risk att problemen följer efter dig och att gräset inte är grönare på andra sidan. Journalisten Negar Josephi går in vidare på detta och intervjuade en taxichaufför med bakgrund från Mellanöstern. Intervjun skedde efter ett trippelmord i Uppsala och taxichauffören hänvisar till att han tidigare har röstat på Moderaterna, men lutar nu mot att rösta på Sverigedemokraterna. Ett parti som han tror kan ta i med hårdhandskarna.

Politisk reaktion och väljarförflyttning
Baserat på SCB:s sympatiundersökning har många av Sverigedemokraternas väljare en arbetarklassbakgrund, som sedan innan kanske har röstat på Socialdemokraterna. Många av deras väljare har därför ekonomiska marginaler och tvingas därmed bo i områden där staten har tappat greppet. Ett parti som med åren har ändrat målgrupp och har idag fler väljare med en invandrarbakgrund och som oftast inte är integrerade.

Utifrån det kan det nästintill verka som en paradox att människor med invandrarbakgrund röstar på högerpartier, i synnerhet Sverigedemokraterna. Dock är min uppfattning att det är logiskt vad identitetspolitiken än säger när man ser vilka som drabbas mest av otryggheten och om man utgår från premissen “de som bygger bilar och de som bränner bilar”. Dessutom upplever de att konflikter från hemländerna tagits med till Sverige. Vissa upplever att de blir kallade “husblattar” av vänstern när de uttrycker oro för tryggheten, som om trygghet vore något som satt i etniciteten.

Avslutande reflektion
Sammantaget visar utvecklingen i Sverige att staten håller på att tappa kontrollen. Många känner sig otrygga, särskilt de som inte kan välja bort problemen. När kriminella får mer makt än polisen och medborgarna förlorar tilliten till samhällets skydd, närmar vi oss Hobbes mörka vision.

För att bryta detta krävs inte bara repressiva åtgärder, utan också en återuppbyggnad av förtroendet mellan stat och medborgare. Först när tryggheten inte längre är en klassfråga, kan vi tala om ett rättvist samhälle.

Helen Hassan