Jag tror att vi är många som är oroliga över den kriminella utvecklingen i samhället, där vi själva och många av våra nära och kära undviker att vistas utomhus, vid vissa tidpunkter och på vissa platser.

Natten till den 2 augusti i år, sköts en oskyldig 12 årig flicka, vid namn Adriana ihjäl vid en bensinmack i Norsborg. Adriana var inte den första som blivit oskyldigt dödad. Förra sommaren blev en ung mamma vid namn Karolin Hakimi med sin två månader gamla bebis i famnen, avrättad på öppen gata i Malmö. Detta är endast två exempel, och tyvärr finns det fler, som sannolikt kommer att bli fler.

Jag tror vi alla kan enas om att både Adriana och Karolin Hakimi är offer. Men i Sverige ser man ofta kriminella som offer.

I Sverige måste brottsofferperspektivet vara det viktigaste snarare än gärningsmannens bästa, vilket innebär att man tar större hänsyn till brottsoffret och deras anhöriga när straff utdelas. Straffen måste därför höjas ordentligt vid grova brott.  

Nästan alla som är dömda till livstidsstraff i Sverige är dömda för mord, dessa sitter blott i genomsnitt sexton år i fängelse. Samtliga mördare döms inte till livstid, utan det genomsnittliga utdömda fängelsestraffet 2018 är tio år och och sex månader. Utifrån ett moraliskt perspektiv, bör en mördare aldrig mer vistas i frihet, eftersom anhöriga till sin mördade dotter aldrig ska behöva möta dotterns mördare i mataffären.  

Våldtäktsmän i Sverige blir i genomsnitt dömda till två år och och en månad, med villkorlig frigivning är våldtäktsmannen ute efter ett år och fem månader. I England sitter våldtäktsmän i genomsnitt nio år.  

Sverige är ofta naiva när det kommer till synen på straff, men behöver inse att det finns individer som är moraliskt förkastliga och som helt enkelt inte vill bättra sig. Utöver skärpta straff behöver mängdrabatter, ungdomsrabatter, villkorlig frigivning efter ⅔ av avtjänat straff som tilldelas brottslingar försvinna. Moraliskt förkastliga individer ska helt enkelt straffas ordentligt och rabatter ska utdelas till hederliga personer i matbutiken, inte till brottslingar.  

Förvisso kan kriminella ha vuxit upp under hemska förhållanden, men det försvarar inte deras agerande.  Det är ofta yngre individer som är mest brottsaktiva och i förebyggande syfte bör även yngre individer inkapaciteras längre, eftersom en människas konsekvenstänk är fullt utvecklat vid tjugofem års ålder, samt att testosteronnivån börja sjunka vid trettio års åldern. I takt med åldrandet begår individer färre brott. Kan man då låsa in tungt kriminella yngre individer längre där dom frisläpps senare, är också sannolikheten större att dom inte begår brott. Inkapacitering skyddar hederliga medborgare mot farliga individer.  

Sverige måste ta större hänsyn till brottsoffer och deras anhöriga, genom att låsa in busar under en längre tid. Därför behöver Sverige överge den socialistiska människosynen som dominerar på landets institutioner, som handlar om att gärningsmannen är ett offer och istället för att straffas ska han rehabiliteras.

Det är upp till oss konservativa att våga ta kampen i vardagen, oavsett om det sker vid köksbordet, på arbetsplatsen eller i riksdagen, om att farliga individer som begår grova brott måste låsas in under en väldigt lång tid, och att det viktigaste är att brottsoffret och deras anhöriga ska känna sig nöjda med det utdelade straffet.

Johan Gustavsson, ledamot i distriktsstyrelsen för Konservativa förbundet Stockholm.