Centerpartiet befinner sig i en existentiell kris. Med opinionsstöd nära riksdagsspärren och en partiledning som brottas med interna spänningar har vägvalet mellan höger och vänster aldrig varit mer avgörande. Frågan är om partiet bör fortsätta stödja Socialdemokraterna eller återvända till sitt naturliga hem inom borgerligheten. För att undvika politisk marginalisering och återfå relevans är svaret tydligt: en återgång till högern är nödvändig.

Under åren 2006–2014, när Centerpartiet utgjorde en viktig del av Alliansen, präglades partiet av ett nära samarbete med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Denna period lade grunden för starka relationer mellan partierna, inte minst mellan ledamöter och tjänstemän. Det är därför rimligt att anta att många centerpartister fortfarande känner en stark samhörighet med borgerligheten. I kontrast har relationerna med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet varit både kyliga och sporadiska.

Muharrem Demiroks beslut att ge sitt stöd till Magdalena Andersson som statsminister har fördjupat en redan existerande splittring inom partiet. Många medlemmar ser detta som ett svek mot Centerpartiets grundvärderingar och politiska historia. Att gå till val på att samarbeta med Miljöpartiet och potentiellt Vänsterpartiet riskerar dessutom att alienera väljare på landsbygden, där Sverigedemokraterna dominerade i det senaste valet.

Historiskt har Centerpartiet spelat en central roll som brobyggare i svensk politik. Men med förflyttningen bort från borgerligheten har partiet förlorat både inflytande och trovärdighet i sakpolitiken. Med dagens parlamentariska förutsättningar, där SD är en tongivande aktör inom det borgerliga blocket, har Centerpartiet en unik möjlighet att påverka politiken genom pragmatiska förhandlingar. Småföretagande, privatiseringar och en ökad satsning på landsbygden är exempel på områden där Centerpartiet kan göra skillnad, politik som är betydligt lättare att genomföra inom högern än vänstern.

Dessutom innebär inte en återgång till högern nödvändigtvis ett accepterande av SD:s politik. Snarare handlar det om att fokusera på sakpolitiska resultat framför symboliska ställningstaganden. Historien visar att Centerpartiet har varit som mest framgångsrikt när det prioriterat förhandlingar och kompromisser. Dagens strategi, som främst tycks handla om att motsätta sig SD, riskerar att urholka partiets profil. Det väcker frågan vad står Centerpartiet egentligen för idag, och varför skulle någon rösta på dem?

Idén om att Centerpartiet kan vara en neutral aktör i den politiska mitten är en illusion. Svensk politik har rört sig mot tydliga block, och den så kallade breda mitten existerar inte längre. För att återfå relevans måste partiet välja sida, och högern erbjuder det mest realistiska alternativet för att få genomslag för sin politik.

Socialdemokraterna har dessutom visat att de kan klara sig utan Centerpartiet. Även om partiet skulle ingå i en rödgrön konstellation skulle dess inflytande vara marginellt. Inom högern, däremot, finns en reell möjlighet att påverka, särskilt inom ekonomisk politik.

Filip Linnert