2020 har varit ett år fyllt av uppoffringar. Runtom i världen har vanliga människor osjälviskt försakat tillvarons glädjeämnen, i syfte att skydda de allra mest sårbara. Våra äldre, och andra som tillhör en riskgrupp, har ofta tvingats gå ännu längre och dragits med dystra, dystra dagar. Men det finns en skara vars offer varit större ändå. Den här artikeln handlar om er.

Den handlar om ni drygt 280.000 personer, som jobbar inom hälso- och sjukvård i Sverige. Den handlar om alla ni som sedan februari tvingats uppleva fler tragedier än vad något människohjärta bör. Den handlar om alla ni, som med fara för eget väl och ve, vigt detta alldeles för långa år till att kämpa mot COVID-19.

Vilken hyllning kan en ung och frisk juriststudent skriva till er, som vore äkta och värdig och sann? Om de orden finns så har jag inte lyckats hitta dem. Våren 1913 låg emellertid poeten Erik Axel Karlfeldt svårt sjuk i lunginflammation, med vårdare vakandes över sig dag och natt. Efter att ha tillfrisknat fann Karlfeldt orden, och jag tänker därför låta honom tala:

Korsmässa

av Erik Axel Karlfeldt (1864–1931)

Du kom en morgon genom björkallén.
Du bar en blommande och regnig gren,
och du var varm och log förtjust och rött
åt detta kött av unga Floras kött.
Men liksom skamsen för ditt stilla glam,
du vart ånyo hastigt allvarsam.
Dock bar din mun ännu ett återsken
av glansen från din våta tibastgren.

Och jag som nyss var hårt i dödens våld
med sorg jag tänkte, att din vår blev såld,
en ungdomsvår, en frisk och ljus april,
åt sjukdomsmörkret, där jag själv höll till.
Kanske en vän gick väntande utom
och led och kvaldes att du aldrig kom,
där du så troget dröjde, skär och fin,
vid fönstret som min smärtas balsamin.

Men nu är maj, och mitt i blom och blänk
står korsets tecken som ett strävt: betänk!
Kom, låt oss fira, innan dagen går,
min hälsas mässa och din vemodsvår!
Ty liv och lidande gå hand i hand
vid starka älvarna i vårens land,
och lömska sporer bo i solens sken,
som giftet i den röda tibastgren.

Och nu skall våren gå sin gilla gång,
ett hav av blomning med ett svall av sång,
men du skall söka dig ett plågans rum
att sitta åter vaktande och stum.
Och år på år skall livets yra fors
till murar klyvas av det röda kors
där du i skuggan bidar, blek och fin.
När skall din blomning komma, balsamin?

/

Jag avslutar genom att ställa frågan till regeringen, riksdagen och varje regional beslutande församling i vårt land:

När skall Sveriges balsamin få sin blomning?