IV. Anyway, how’s your sex life?

De flesta människor uppfattar sex och romantiska relationer som positiva inslag i tillvaron. Unga kvinnors negativa upplevelser härvidlag har också varit en central del i debatten om sex- och samlevnadsundervisning. Det är sålunda av intresse hur tillfredsställda svenskar är med sina sexualliv. Nedan följer tillfredsställelse med sexuallivet efter kön och ålder:

Sex i Sverige mätte motsvarande siffror på 90-talet, och då såg de ut såhär:

Den mest överraskande och iögonenfallande könsskillnaden finns här mellan unga kvinnor och unga män. En majoritet av unga tjejer uppger sig vara nöjda, medan endast en tredjedel av unga killar är det. Därtill kommer att den absolut största förändringen sedan Sex i Sverige visar sig ha ägt rum just bland unga män. År 1996 låg tillfredsställelsen med sexuallivet bland unga män (18-24) på 47%, medan samma siffra idag (för 16-29) är 32%, vilket motsvarar en minskning av tillfredsställelsen med 15 procentenheter.

Barnmorskornas larm om sexuella missförhållanden till trots, är alltså unga tjejer överlag nöjda med sitt sexliv. Hur jämkar vi samman dessa till synes motstridiga storheter? En ganska sannolik tanke är att de unga tjejer som går till ungdomsmottagningen tillhör den stora andel på 40% som inte är nöjda. En annan, mindre sannolik förklaring är att unga tjejer inte tillmäter missförhållandena någon större vikt när de värderar sina sexliv.

Hur intressant sammanjämkningsfrågan än är, framgår samtidigt av statistiken ovan att unga killars tillfredsställelse minskat med nästan en tredjedel sedan 1996. Mig veterligen har inte någon nyhetsmedia rapporterat om detta faktum, och det var definitivt en nyhet för mig. Det förefaller mig därför långt mer angeläget att nysta i denna upptäckt; vad beror nedgången i tillfredsställelse bland unga killar på?

Inledningsvis konstaterar jag att mätningarna siktar på olika åldersgrupper, vilket med god sannolikhet utgör en delförklaring till förändringarna. I synnerhet bland äldre män kan det höjda åldersspannet hos respondenterna (från 74 år som max i Sex i Sverige till 84 år i SRHR 2017) ha ganska starkt förklaringsvärde visavi minskningen i tillfredsställelse. Även bland unga män har dock sänkningen av åldersspannet (från 18 år till 16 år) säkerligen påverkat; att 16-åriga killar i allmänhet är mindre nöjda med sitt sexualliv än de som är två-tre år äldre framstår i alla fall för mig som mycket sannolikt.

Samtidigt står det någonstans klart att skillnader i respondentgruppernas åldersspann inte duger för att förklara hela eller ens största delen av minskningen bland unga män, eller äldre för den delen. Minskningen torde alltså motsvara en reell minskning av den sexuella tillfredsställelsen bland gruppen. Vad beror den i så fall på?

En möjlig förklaringsmodellen, som vi kan kalla subjektiv, tar sikte på de unga killarnas interna själv- och verklighetsuppfattning. Minskningen motsvarar ur detta perspektiv snarast en form av “de stigande förväntningarnas missnöje” hos unga killar, som fått orealistiska förhoppningar från pornografin och blivit otillfredsställda med livsbetingelser som de för tjugo år sedan hade varit nöjda med.

Alternativt kan minskningen bero på att situationen för unga killar faktiskt materiellt försämrats på något sätt, och att deras ökande missnöje är en återspegling av denna försämring. Enligt denna objektiva förklaringsmodell skulle alltså de subjektiva upplevelserna spåra sina rötter i reella brister i de materiella livsvillkoren.

Troligen är sanningen en kombination av båda faktorerna. Det är svårt att veta vad som bidragit mest, men det går att få en fingervisning genom statistiken. Nedan ser du antal samlag de senaste 12 månaderna, efter kön och ålder:

Sex i Sverige mätte olyckligtvis antalet samlag annorlunda, vilket omöjliggör en rättvisande historisk jämförelse. Statistik från den finländska “motsvarigheten” till SRHR 2017, FINSEX, får därför tjäna som ersättning:

En amerikansk-svensk studie kring sexuell aktivitet i USA, som släpptes den 12 juni i år och som rönte viss uppmärksamhet, kan också vara av intresse i sammanhanget. Från Trends in Frequency of Sexual Activity and Number of Sexual Partners Among Adults Aged 18 to 44 Years in the US, 2000-2018, Ueda P, Mercer CH, Ghaznavi C, Herbenick D, 2020:

Av graferna ovan framgår att andelen unga män i USA som står helt utan sexuell partner har ökat påtagligt, medan ökningen är betydligt mindre hos kvinnor. Jämförelser mellan olika länders utveckling måste alltid göras med såväl försiktighet som urskillning, men jag vore förvånad om unga svenska killar lyckats undgå de negativa trender som av allt att döma drabbat USA och Finland.

Hur ska resultaten sammanfattas? Jag hade behövt mer data för att vara säker, men det framstår enligt min mening som mer sannolikt att minskningen i subjektiv tillfredsställelse hos unga svenska killar främst orsakats av förändringar i de materiella omständigheterna, och inte endast är ett hjärnspöke skapat av pornografin.

Notera att denna slutsats inte berättar något om varför de materiella villkoren förändrats. Beträffande den frågan kan såväl modern dejtingappar som skärpta könsmotsättningar som överkonsumtion av pornografi var för sig och tillsammans vara möjliga förklaringar.

V. E duobus, unum

Sexologi är en vetenskap vars existens betingas av könsskillnader. Samtliga enskildheter vi studerat ovan visar också föga förvånande just på gigantiska könsskillnader, skillnader som dessutom många gånger tycks vara växande. Icke desto mindre är det utomordentligt vanligt att människor förringar eller rent av förnekar hur olika könen är i dessa avseenden. Ifall du är ung har du säkert haft en kompis som påstått att tjejer konsumerar lika mycket pornografi som killar.

Ur denna synvinkel framträder debatten om sex- och samlevnadsundervisning i en annan dager. Under sex- och samlevnadsundervisningen på högstadiet hävdade nämligen i vart fall mina lärare att män och kvinnor var i stort sett likadana. De betonade ömsesidighet i dess mest vulgära bemärkelse; att behandla varandra som man själv vill bli behandlad. Någon anledning för män att utgå ifrån att kvinnor var annorlunda än de själva fanns inte, och vice versa.

Ett kort citat från en annan sexologisk studie må antyda vilka följderna skulle bli, om människorna slutade ge denna lärosats enbart läpparnas bekännelse och började att omsätta den i praktiskt handlande. Från Women’s and Men’s Reactions to Receiving Unsolicited Genital Images from Men av Alexandra S. Marcotte m.fl, 2020, Abstract:

“Women of all sexual identities predominantly experienced negative responses to these unsolicited nude images, with only a minority selecting any positive or neutral/ambivalent reactions. [...] Conversely, gay and bisexual men responded positively, with few choosing any negative or neutral/ambivalent responses. Findings highlight gendered dynamics of unsolicited sexting and misaligned reactions to male senders, raising questions about sexual harassment in the digital age.” (Min kursivering).

Den filosofiska pessimismens anfader Arthur Schopenhauer skrev en gång att varje villfarelse bär ett gift i sitt inre. Vad beträffar villfarelser om könsskillnader är giftet missförstånd, splittring och slutligen fiendskap mellan två hälfter som egentligen är ett. Att förneka könens fundamentalt olika böjelser och livsvillkor – och i förlängningen att kvinnor och män bör behandla varandra olika – är inte upplyst godhet utan dunkel fanatism.

Det goda konservativa vänskapssamhället kräver nämligen äkta ömsesidighet; en vilja att kompromissa, och att tillsammans skapa samhällsvillkor som de i grunden olika könen kan vara till freds med. Det goda konservativa samhället kräver förståelse.

Låt oss förstå varandra.