I.

Under veckan som gått har den svenska sex- och samlevnadsundervisningen varit högaktuell. Bakgrunden är att Svenska dagbladet skrivit ett antal uppmärksammade artiklar kring hur unga tjejer pressas till hårdhänt sex, och senast idag (den tredje september) gick regeringen ut med att alla lärare nu ska utbildas i sexualkunskap.

Inte helt oväntat är regeringens reaktion på problemet mer emotionell än rationell. Få lärare undervisar i sex- och samlevnad, och det saknas anledning att utbilda alla i ämnet. Samtidigt är grundtanken för en gångs skull god, och för att hjälpa regeringens folkbildningssträvan på traven tänker jag i denna tvådelade artikelserie gå igenom Folkhälsomyndighetens sexualundersökning SRHR 2017, både för att belysa den uppkomna debatten och för att allmänt utbilda konservativa krafter i ämnet.

Vi skall med andra ord bedriva en studie i konservativ sexologi. Syftet med vår analys är samtidigt inte att driva någon sakpolitisk tes, utan fram tills sista avsnittet förhåller vi oss tvärtom rent åskådande. Först när vi har all fakta på bordet kan vi tillåta oss att börja fundera på vad vi bör göra, och hur en bättre framtid kan se ut.

Kort om rapporten. SRHR 2017, vars otympliga namn egentligen lyder Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter 2017, publicerades 28 maj 2019, och är en bred enkätundersökning med totalt 15 186 respondenter från alla skikt av svenska folket. Utöver SRHR 2017 kommer jag ibland även att citera den äldre undersökningen Sex i Sverige från 1996 (Folkhälsoinstitutet, rapport 1998:11), som innan SRHR 2017 kom ut var den senaste stora svenska sexualvaneundersökningen.  

Innan vi går igenom undersökningen vill jag dock på förhand bemöta en vanlig invändning. Det händer förvånansvärt ofta att människor, när jag presenterar oväntad statistik från enkätundersökningar, genast viftar bort den med hänvisning till att enkätundersökningar är opålitliga och att folk allmänt sett ljuger sig igenom dem.

Låter det troligt? Hur många människor tror du har motivationen att medvetet lämna felaktiga svar på frivilliga enkätundersökningar, enkom i syfte att sabotera resultaten? Det finns många högst verkliga problem med enkätundersökningar (formuleringen av svarsalternativ har stor påverkan på resultatet, svaren reflekterar inte alltid äkta preferenser m.m.) och de bör användas med urskillning, men att kategoriskt underkänna all data från dem med hänvisning till att “folk ljuger” är inget annat än banal anti-rationalism.

Att människor allmänt sett skulle ljuga i enkätundersökningar är samtidigt en särskilt skadlig myt som verkligen måste dö. Därför tänker jag nu ge den ett ordentligt nackskott med ett potent verifieringsvapen som är unikt för sexualvaneundersökningar. Människosläktet består nämligen som bekant av tvenne kön, vars svar på enkätens frågor går att pröva mot varandra. Bo Lewin skriver i Sex i Sverige s. 53:

“Den väsentliga verifikationen av svarens sanningshalt och datas [sic] kvalitet ligger emellertid i hur väl av varandra oberoende utsagor bekräftar varandra.”

Därefter radar Lewin upp några olika mätvärden från Sex i Sverige, där män och kvinnor med gullig exakthet uppgett i princip samma svar på alltifrån längden på senaste samlaget (23 respektive 24 minuter) till platsen där det ägde rum. Lewin avslutar utläggningen med slutsatsen att “[v]i finner här således en mycket god överensstämmelse mellan de svar som oberoende avgivits av kvinnor och män.” (Sex i Sverige, s. 54).

Det går att begagna sig av samma metod i SRHR 2017, sannolikt med samma resultat. Följaktligen är svaren i SRHR 2017 samt Sex i Sverige till största del avgivna med hederligt uppsåt, och den som hävdar motsatsen bär bevisbördan. Ha detta i åtanke när jag presenterar resultaten nedan. De är inte lögn.

II. Utsatthet för sexualbrott

SRHR 2017 innehåller statistik kring utsattheten för sexualbrott, och rapporten erbjuder i denna del en dyster läsning.

Totalt har 39% av kvinnor utsatts för ett annat sexuellt övergrepp (oönskade kyssar, smekningar, tafsning, m.m.), och 11% har utsatts för ett våldtäktsförsök. En jämförelse med Sex i Sverige visar sig dessvärre omöjlig, eftersom Sex i Sveriges sätt att mäta utsatthet helt enkelt skiljer sig för mycket från SRHR 2017.

Det finns dock andra tidigare undersökningar bättre jämförelseobjekt, såsom Brottsförebyggandet rådets Nationella trygghetsundersökning. SRHR 2017 konkluderar på s. 58: “Under perioden 2006–2012 låg nivån relativt stabilt, men de senaste fem årens resultat visar på en tydlig ökning av både rapporterade sexualbrott i NTU samt anmälda sexualbrott.”

Vad driver denna ökning? Vi kan inte vara fullkomligt säkra, men jag tror att det finns två huvudförklaringar. Den första är att det på senare tid skett en bred förändring i attityden till sexuella övergrepp, särskilt bland unga. Fler gärningar uppfattas idag som sexualbrott varvid fler människor uppfattar sig som utsatta.

Den andra förklaringen är demografisk, och består i att utomeuropeiska invandrare (vars överrepresentation i sexualbrottsstatistiken är välbelagd) undan för undan ökat sin andel av befolkningen, vilket gradvis driver upp antalet brott och därmed antalet utsatta.

Ökad anmälningsbenägenheten, som politiker och kriminologer älskar att använda som förklaring, duger däremot inte. Nationella trygghetsundersökning är nämligen just en sådan anonym enkätundersökningen vi pratade om i inledningen. Minns du vad jag skrev för några stycken sedan? Varför skulle kvinnor under flera års tid medvetet ljugit om sin utsatthet för sexualbrott i en anonym enkätundersökning? Tänk efter.

Vid sidan av den mycket dystra statistiken kring kvinnofriden i Sverige, vill jag samtidigt problematisera rapportens tvetydiga definition av sexuella trakasserier. Från s. 45: “I undersökningen avser ”sexuella trakasserier” om man exempelvis fått oönskade brev, sms, epost, telefonsamtal, oönskade sexuella inviter, utsatts för sexuellt förtal eller utsatts för blottare.”

Medan sexuellt förtal och blottning utgör centrala exempel på sexuella trakasserier, är jag mindre säker på att “oönskade inviter” reservationslöst kan inräknas i kategorin. Vad innebär det att en invit är oönskad? Är alla förfrågningar om sexuellt umgänge mottagaren tackar nej till oönskade, eller åsyftas enbart vulgära och opåkallade påstötningar?

Den första definitionen innebär att en relativt modest SMS-förfrågan (“Netflix and chill?”) från en matchning på Tinder kan utgöra sexuella trakasserier ifall mottagaren tackar nej. En så bred begreppsbildning riskerar att blanda samman straffbara sexualbrott med beteende som kanske är lite plumpt, men varken olagligt eller ens klandervärt.

Oklarheten här är ingen petitess. Sexuella trakasserier väcker befogad avsky hos alla vettiga människor, och det får därför inte förekomma att begreppet laddas med en avvikande betydelse utan att detta tydligt uppmärksammas. Faktum är att en central förklaring till varför vänsterns kulturella makt hela tiden växer, ligger i hur dess rörelser och aktivister skickligt exploaterar värdeladdade begrepp (såsom sexism och rasism) genom att diskret förskjuta termernas betydelse. Sådana tendenser måste kvävas i sin linda, om de ska kvävas alls.

Avslutningsvis vill jag framhålla att den ovan diskuterade felkällan inte förändrar helhetsbilden. “Annat sexuellt övergrepp” har nämligen en mycket snävare definition som enbart träffar tydligt straffbara sexualbrott, men de siffrorna ligger ändå på ungefär samma nivå som de för sexuella trakasserier.

III. Pornografi

Pornografi är ett ämne som varit centralt i veckans debatt och som många har åsikter om, inte minst i konservativa kretsar. Det kan därför vara av värde att veta hur svenskars konsumtion av pornografi faktiskt ser ut. Nedan ser du först mäns konsumtion av pornografi efter ålder, och därefter kvinnors.

Användningen av pornografi varierar enormt efter kön, speciellt i ung ålder. Bland unga män (16-29) så använder 16% pornografi dagligen, 25% tre till fem gånger i veckan och 24% en till två gånger i veckan. Bland kvinnor i samma ålder tittar däremot 52% aldrig självmant på pornografi.

Den gigantiska könsskillnaden är slående, men knappast förvånande för den insatte. Om du är intresserad av huruvida skillnaden är biologiskt eller socialt betingad (spoilers: huvudsakligen biologiskt) rekommenderar jag Steven Pinkers utmärkta bok Blank Slate (2002), eller egentligen vilken seriös sexologisk forskning som helst (se i synnerhet Baumeister, R. F., Catanese, K. R. and Vohs, K. D. (2001) ‘Is There a Gender Difference in Strength of Sex Drive? Theoretical Views, Conceptual Distinctions, and a Review of Relevant Evidence’, Personality and Social Psychology Review, 5(3), pp. 242–273).

Vidare är jag lätt skeptisk beträffande unga mäns tämligen frekventa konsumtion av pornografi. Är det en god idé att ha en daglig diet bestående av minst en kebabpizza? Kalla mig gärna konservativ, men mycket av vad den moderna världen har att erbjuda i termer av lyx (vilket internets obegränsade utbud av högkvalitativ pornografi är) bör användas med måtta och vara “an occasional pleasure” snarare än något som ingår i ens dagliga livsföring. Ur kulturell synvinkel tror jag att mycket vore vunnet om vi uppmuntrade en hälsosam försiktighet och återhållsamhet i mötet med modern hyperstimuli.

Å andra sidan har jag svårt att acceptera påståendet, att unga tjejer skulle få sin bild av sex från grovpornografi på internet. 52% av unga tjejer kollar som sagt aldrig på pornografi, och 25% endast “en gång i månader eller mer sällan”. Hur grovpornografin under sådana omständigheter lyckats forma deras bild av sex framstår i vart fall för mig som något oklart.

Sist men inte minst vill jag även framhålla att grafen ovan inte riktigt ger hela bilden av kvinnors konsumtion av pornografi. Fifty Shades of Grey har sålt fler exemplar än Game of Thrones, och även utan en studie i ryggen känner jag mig trygg i att det knappast är män som stått för lejonparten av den försäljningen. Vad grafen ovan, tagen tillsammans med Fifty Shades försäljningssiffror, tyder på är snarast att kvinnor tycks föredra emotionell soft-core pornografi.

Så långt del 1. I nästa del undersöker jag hur nöjda svenskar är med sitt sexualliv, och knyter ihop säcken med en allmän reflektion kring debatten om sexualpolitik.