Detta är en debattartikel. Innehållet är skribentens ställningstagande, och representerar inte nödvändigtvis redaktionens eller Konservativa Förbundets.

10 november så röstade Europaparlamentet med överväldigande majoritet igenom ett betänkande från parlamentets utskott för kultur och utbildning, som ger EU-kommissionen i uppgift att reglera och styra dataspelsindustrin. Detta skulle få allvarliga men för Sverige, och sätta den svenska spelindustrin på spel.

För den som tycker att det “bara” handlar om något så mundant och barnsligt som spel, så stod dataspelsindustrin enligt intresseorganisation Dataspelsbranschen för 4,1 % av Sveriges tjänsteexport. Den svenska spelindustrin omsätter 24 miljarder kronor, och är därmed idag lika stor som den svenska malm- och pappersmasseexporten. Detta är för att Sverige är en global ledare för datorspelsproduktion. Säger man Sverige runt om i världen  så är det inte bara Pippi Långstrump och IKEA folk tänker på, utan likaså Minecraft, Paradox och DICE Gaming.

Den svenska spelindustrin har inte blivit framgångsrik för att den hållits i koppel av byråkrater, utan för att den vuxit fram organiskt tack vare en lång rad kreativa och passionerade entreprenörer.

Men allt detta står på spel just nu. EU:s betänkande, som går under namnet “Betänkande om e-sport och datorspel”, inkluderar en rad bisarra uppmaningar som är oförenliga med den frihet som gjort Sverige till en jätteexportör av dataspel.

“Europaparlamentet understryker att datorspel och e-sport har en dubbel roll i den gröna omställningen”. Hur exakt svenska gamers skulle bidra till den gröna omställningen framgår inte riktigt, mer än att att dataspel ska verka som ett “medium som ökar medvetenhet klimat- och miljöfrågor för datorspelare.” Dessutom står det i betänkandet att EU bör investera i dataspel för att främja “demokrati, mångfald, antidiskriminering, tolerans och jämställdhet”, vilket framstår som att klåfingriga ideologer har råkat tänka lite för högt när de konspirerade i hur de kan kapa dataspelsindustrin och använda den som en propagandaplattform.

Detta skulle konkret skada den europeiska, och svenska, spelindustrin då Europaparlamentet i betänkandet får i uppgift att “kartlägga och definiera den europeiska datorspelsbranschen och att överväga att skapa en Europeiskt datorspel-märkning”. Ett centralt riktmärke för ideologiskt godkända produkter, med andra ord.

Detta skulle innebära att spel som uppfyller EU:s krav på miljöaktivism, mångkulturalism och feminism kommer få förtur gällande bidrag och finansiering.

Vilken ungdom kommer inte ihåg när han dödade nazister i Wolfenstein, bekämpade terrorister i Counter-Strike och återupplevde den svenska stormaktstiden i Europa Universalis IV.  Det är tveksamt om dessa spels brist på miljömedvetenhet, antirasism eller feminism hade fått ett godkännande från en “Europeisk datorspels-märkning”.

Idag hade snarare ett normkritiskt Grand Theft Auto, klimatsmart Need for Speed och antiimperialistiskt Hearts of Iron stått på menyn om de hade fått bestämma.

Europaparlamentet skriver att dataspelsindustrin innebär “En gränslös potential för kulturen och samhället”.

Vi håller med. Den svenska spelindustrin är välmående, expansiv och dynamisk, och har bidragit enormt till kulturen inte minst för ungdomar, över hela världen.

Det är just därför vi inte kan tillåta den evigt tröttsamma, bökiga och ineffektiva EU-byråkratin hålla taktpinnen för svenskt kreativt skapande och entreprenörskap.

När det väl kom till votering, så verkar enbart Moderaterna, Kristdemokraterna, och Sverigedemokraterna ha insett vilket hot utskottsbetänkandet utgör mot svenska spelutvecklares värdighet och frihet, och de var därför de enda svenska partierna som röstade mot de absurda förslagen.

Det är beklagligt att övriga svenska ledamöter i EU-parlamentet, så som Socialdemokraterna och Liberalerna, springer EU-maktapparatens ärenden och omfamnar en centraliserad ambition som skulle få allvarliga konsekvenser för svensk export och kreativt skapande. Betänkandet om e-sport och datorspel måste kvävas i sin linda innan det utvecklas till ett seriöst lagförslag.

André Popovski, politisk sekreterare Konservativa förbundet
Eric Lindgren, ordförande Gamingföreningen Althings riksorganisation