Detta är en debattartikel. Innehållet är skribentens ställningstagande, och representerar inte nödvändigtvis redaktionens eller Konservativa Förbundets.

På en bild framför Fifa:s huvudkontor i Zürich kan man skymta ett glatt gäng med kvinnor, män och barn, samt vad vi får förmoda vara en hel del hbtq-personligheter, stoltsera med en prideflagga.

Detta är bilden som Fifa, och många andra woke-företag och organisationer, önskar att signalera, och ännu mer, önskar vore sanning.

Sanningen är snarare att detta är ett spel för galleriet. Bakom fasaden av tolerans, öppenhet och jämlikhet, döljer sig en grym verklighet av slaveri, korruption och hyckleri.

Det här fenomenet är inget nytt, förstås. 2010 vann Qatar en vad som beskrivits som en rätt uppenbar korrupt budgivning för att kunna vara värdland för världsmästerskapet 2022.

Från dag ett har Qatars värdskap varit kantad av humanitära katastrofer och missöden.

Den stadion som används för alla matcher, är kanske det mest kända exemplet. Den byggdes av migrantarbetare under det ökända ”kafalasystemet”, vilket innebär i praktiken att arbetaren är under sin vistelse i all väsentlighet livegen. Arbetaren får inte lämna landet under sin vistelse, riskerar att få sitt pass indraget och hålls även i flera fall gisslan efter arbetsperioden är över.

Är detta något som är förenligt med kampen för social rättvisa och mot förtryck, som woke-kulten på Fifa:s kommunikationsavdelning säger sig stå för?

Likaså har även hbtq-människors rättigheter inte varit en självklarhet i Qatar. Till att börja med så är det olagligt att vara homosexuell i Qatar, och den som döms för att ha utfört en homosexuell akt i landet kan riskera flera år i fängelse.

Woke-marknadsförarna på Fifa tycker det passar att signalera för tolerans så länge det är bekvämt att göra det, till exempel vid sitt huvudkontor i Zürich eller i annat kampanjmaterial och diverse samarbeten man har. Men bara i västvärlden. Inte när det kommer till vad som annars skulle varit ett lämpligt slagfält för de värderingar de säger sig stå för: ett muslimskt land där förtryck mot minoriteter och slaveri är vardag. Där så väljer Fifa den enkla vägen, underkastelse gentemot de värderingar som woke-rörelsen annars påstår sig kriga mot.

När flera deltagande lag i VM bar #OneLove-armband som en demonstration mot islamiskt förtryck av homosexuella i Qatar, verkade Fifa så rädda för bakslag för sitt rykte i muslimska världen att de varnade för att de landslag som hade på sig dessa armband skulle bli straffade med gult kort.

Att omfamna diverse radikala vänstervisioner om jämställdhet mellan raser, kön, och andra identitetsformande egenskaper har länge varit en del av västerländska storföretags marknadsföringsstrategier, men när det kommer till verkligt internationella storföretag eller -organisationer så blir hyckleriet alltför påtagligt.

Den ultraliberala världsbilden som går hem i Väst väcker för mycket anstöt i resten av världen, så man tvingas pinsamt backa från sina tidigare ställningstaganden, eller inte låtsas om dem. Utanför sporten, så märks detta bland annat i den profil som internationella storföretag klär sig i under den så kallade pride-månaden juni; i Västvärlden är det regnbågsloggotyper och nya sexpositiva slogans, men utanför den woke:a världen förblir allt som vanligt.

Man undrar om de radikala vänsteridéer som företagen i Väst säger sig kunna gå i graven för verkligen spelar så stor roll. Vem är det man försöker blidka?

Woke-ställningstaganden används inte sällan av företag för att kunna släta över machiavelliskt och djävulskt agerande. Visst, Coca-Cola kanske vill att deras HR-avdelningen ska belysa det fruktansvärda problemet med att det fortfarande finns vita människor, men de kommer fortfarande inte tveka till att skicka death squads till Sydamerika för att förtrycka fackföreningar om det gynnar dem. Apple måhända byta färg på sitt äpple till prideflaggan, men det stoppar inte dem från att utnyttja arbetare i sydostasiatiska sweatshops.

Hyckleriet har en tydlig orsak.

Globala företag och organisationer står ofta som gynnare av hiskliga arbetsförhållanden och ofattbart grymt förtryck, då de är verksamma i delar av världen där det är naturligt, kanske rent av en del av kulturen. Om Fifa vill fortsätta vara ett globalt fotbollsförbund måste man liera sig med arabiska slavdrivare. För att kompensera för detta, eller rent av försöka dölja detta för den västerländska allmänheten, så tar man på sig en ytlig progressiv dräkt för att visa att man är på den “goda” sidan.

I det sammanhanget blir det naturligtvis en kulturkrock vid stora internationella sammankomster. Fifa tonar ner sin rättvisekampanda, och försöker tillgodose faktumet att de inte är på hemmaplan längre. Västerländska värderingar och galenskaper är lika främmande för en arabisk shejk, som att betala sina tillverkare skäliga löner är främmande för Apple.

Resultatet är att 2022 års fotbolls-VM kommer gå till sporthistorien som den kanske mest spända politiskt korrekta cirkusen någonsin. Det stora komplexet av korruption, slaveri, och godhetssignalerande har kostat fotbollen som sport en stor del av sin värdighet.

Här kan både högern och den faktiska arbetarvänliga vänstern enas i ett förakt mot woke-kulturen, som enbart finns till för att tjäna och pudla för den internationella köparklassens maktintressen. Allt som återstår i dess spår är en pinsam urvattnad charad, berövad all sin genuinitet och mänsklighet.

André Popovski, politisk sekreterare, Konservativa förbundet
Elias Norgren, redaktör, Konservativ Debatt