För att blicka framåt krävs det att man blickar bakåt. Så är det framförallt om man utgår från en konservativ världsbild. En framtid som inte flyter samman med historien representerar ett avbrott, – en revolution – med det förgångna. Konservatismen har som en utgångspunkt den organiska samhällsutvecklingen. Därför är det viktigt att vi först förstår vad som har byggt Sverige och vad konservativa i Sverige vill och bör bevara. Här finns många infallsvinklar; den politiska historien, rättsväsendet, kultur och samhällsliv. För att kunna tygla diskussionen tar jag avstamp i två aspekter som jag bedömer som både viktiga och stora nog att vara av särskild betydelse. Dessa är Sveriges kristna historia och den fria marknadsekonomin. Den förstnämnda inbegriper redan stora delar av kultur, samhälle, juridik, och värderingar medan marknader utgör en av de största reformerna i vår historia som visat sig vara både långvarig och fördelaktig. Därmed kan de sägas vara två historiskt signifikanta aspekter som bör slås vakt om även in i framtiden.

Vårt kristna arv
Sveriges kultur är kristen. Visserligen var det som senare kom att kallas Sverige hedniskt – som resterande Europa – innan kristendomens intåg. Vi upplever oss själva som sekulariserade och i många avseenden avkristnade, men som ateisten Göran Hägg skrivit i boken Gud i Sverige “är den svenska historien i hög grad en historia om Gud i Sverige.”[1] Vidare tillägger han att “Kyrkan var den enande kraft då den svenska staten uppkom under tidig medeltid. Vår nationella kultur och vårt språk skapades i och med reformationen på 1500-talet. Våra mest betydande kulturföreteelser i äldre tid är samtliga religiösa, även om fördomar från sent 1800-tal fått oss att i görligaste mån rensa bort det perspektivet ur vår kultur- och litteraturhistoria. Tvärtom vad man gärna vill tro har den religiösa fanatismen varit ovanligt stark i vårt kyliga klimat.” Han avslutar inledningen till sin bok med att konstatera att “nästan allt vi kan säga om den svenske guden har haft kristna förtecken.”[2]

Bevis på detta går att finna överallt i landet. Stockholm grundades av den kristne Birger Jarl, men det var hans son Magnus Ladulås som instiftade Franciskanerorden på Ridddarholmen under 1200-talet. Han instiftade även den kvinnliga grenen till Franciskanerorden med Klarasystrorna på St:a Klara. Dessa och många andra ordnar stod för kultivering av landet, omsorg av äldre och sjuka, samt utbildning runt om i landet. Symbolerna för Sverige är också kristna: Tre Kronor sägs komma från de heliga relikerna av de tre vise männen som finns att skåda i Köln och som hade betraktats av vår tyske kung Albrekt von Mecklenburg. St Erik är ett av våra skyddshelgon; en svensk katolsk kung som dog martyrdöden i Uppsala 1160. När svenskarna besegrade danskarna under ledning av Sten Sture den äldre – visserligen inte ett slag utkämpat på nationella grunder utan snarare till följd av personliga fejder – har kommit att bli del av den svenska självbilden där St Göran representerar Sten Sture som bekämpar den danske draken.

Allt detta visar prov på vår kristna historia som har satt djupa spår i vårt kultur- och samhällsliv. Det är även till följd av detta som vi utvecklat det samhälle vi har idag – med Birger Jarl som första instiftare av rikstäckande lagar som ett exempel – och de värderingar som vi håller för sanna: människans okränkbara värde, till exempel. Hägg skriver i Svenskhetens historia att de tysta massorna utövade den nya kristendomens kult “med kärlek och iver” efter att de “tillerkändes ett nytt människovärde och givits ett nytt hopp i [den kristna lärans] tecken.”[3] Även synen på människan som en individ som samtidigt tillhör en kontext (ibland kallat “personalism”) i kontrast mot hedendomens kollektiva mentalitet är ett arv från kristendomen.[4]  Vi får därtill förmoda att våra förfäder anammade kristendomen för att de ansåg att den var sann.

Fria marknader
Kristendomen har även gett oss den fria marknaden. Genom den katolska, skolastiska skolan i Salamanca med företrädare som Francisco de Vitoria och Luis de Molina utarbetades det som kommit att kallas “marknadsekonomin.” De teoretiserade om värde och pris långt före Adam Smith. Men en annan kristen tänkare som skrev om marknadsekonomin före Adam Smith var den svenske prästen Anders Chydenius. Elva år innan Smith publicerad sin berömda Wealth of Nations hade Chydenius publicerat Den nationella vinsten. Där argumenterade Chydenius för internationell handel och ekonomisk frihet.

Sverige låg alltså i framkanten av ekonomiskt tänkande.[5] Lägg därtill många av de ekonomiska innovationerna och initiativen som återfinns i Sverige: det äldsta kommersiella företaget i världen är Stora Kopparberg i Falun, som erhöll en charter från kung Magnus Eriksson 1347; den äldsta bevarade aktien i det svenska koppargruvbolaget Stora Kopparberg (Falugruvan) utgavs 1288. Den beviljade biskopen i Västerås 1/8:e (12,5 %) äganderätt, och det är också den äldsta kända bevarade aktien i något bolag i världen; med sitt grundande 1668 är Riksbanken världens äldsta överlevande centralbank och den tredje äldsta banken i kontinuerlig drift.[6]

Norden har kommit att karaktäriseras av socialdemokrati med det medföljande höga skattetrycket, välfärdsstaten och starka fackföreningsrörelsen. Men faktum är att hela Nordens varit ledande i marknadsekonomiska termer fram till 1930-talet.[7] Mellan 1870 och 1936 hade Sverige den högsta tillväxttakten i den industrialiserade världen. Men mellan 1936 och 2008 var tillväxttakten bara på plats 13 av 28 industriländer. Sverige fortsatte relativt orienterat mot den fria marknaden även under den tidiga socialdemokratins år, men ett skifte skedde runt 1970-talet “när den finanspolitiska bördan och de offentliga utgifterna i Sverige nådde höga nivåer i förhållande till andra industriländer.”

Tillväxt är viktigt. Den leder människor ur fattigdom, höjer levnadsstandarden och medför större möjligheter för hälsosamt leverne med utökad tillgång till bland annat teknik och medicin. Det medför en större ekonomi för den individuella arbetaren och därmed också större frihet. Allt detta är viktigt för ett värdigt liv, men det räcker inte. Endast en filosofi som börjar från en materialistisk utgångspunkt ser ekonomisk tillväxt som i sig självt tillräckligt för ett gott liv, men det är en förutsättning för att fler människor ska kunna leva fritt och utan fattigdom. Det kristna arvet står därför för de värderingar som inspirerar och sammanhåller oss, medan marknadsekonomin är den ekonomiska motorn som garanterar ett grundläggande materiellt välstånd.

Framtidens konservatism
När vi nu har blickat tillbaks i historien är det dags att rikta blicken framåt. Hur kan dagens konservativa slå vakt om dessa två institutioner – kyrkan och marknaden – och vilka är bäst lämpade att representera denna rörelse här hemma? Moderaterna är helt klart det mest framtonat marknadsekonomiska partiet, men på frågan om hur väl de slår vakt om kristna värderingar kan man ifrågasätta. I principprogrammet nämns visserligen det judekristna arvet. De skriver:

Moderaternas tradition är den västerländska civilisationens, med förankring i de judisk-kristna och humanistiska värden som format vår kulturs föreställningar om varje människa som en unik varelse med ett okränkbart värde. Människan har både rätt att söka sin egen lycka och ett ansvar för sig själv, sina medmänniskor, samhället och framtiden.[8]

Men detta är den enda referensen till detta arv som återfinns i dokumentet och nämns som en förankrande tradition bland andra (upplysning och förnuftet). Här finns alltså en tydlig flirt med konservatismen, men programmet förblir i grunden liberalt.

Sverigedemokraterna skriver även de om kristendomen och säger att de stöder marknadsekonomin med frihandel och privat ägande. Om kristendomen skriver de:

Få andra läror och institutioner har varit lika betydelsefulla för formandet av den svenska kulturen som kristendomen och den svenska kyrkan. Det svenska språket, konsten, litteraturen, filosofin, moralen, traditionerna, arkitekturen, musiken med mera är alla exempel på samhällsområden som varit och är starkt färgade av vårt kristna arv.

De lägger dock till att påverkan har varit ömsesidig och att vi har våra egna särdrag i jämförelse med andra kristna länder. Fokuset hos SD är nationalistiskt. Moderaterna drar därmed mot det liberala hållet, medan SD lutar sig mot nationalismen. Problemet med detta sammanfattades av Tage Lindbom i essän Konservatism i vår tid när han skrev att den moderna konservatismen har “övertagit från liberalismen den nationella tanken, det nationella oberoendet. I det patriotiska, i den nationella enheten och i dess försvar – främst militärt och ekonomiskt protektionistiskt – söker konservatismen under 1800-talets senare hälft en uttrycksform. Därmed avlägsnar den sig från den aristokratisk kosmopolitiska, som hade systemet Metternich som sitt främsta uttryck och därmed berövar sig själv sin ställning som förkunnare av en allmänmänsklig livsform, förenande alla människor över alla sociala och politiska, nationella och kulturella gränser.”[9]

Värt att notera är att han inte nämner religionen, som därmed kan utgöra denna övergripande och allmänmänskliga livsform, även om han inte själv drog den slutsatsen. Men medan han själv såg att “av allt vad som en konservatism i vår tid kan erbjuda är objektiviteten måhända det viktigaste” drog han inte den slutsats som vi kan dra här; kristendomen kan och bör stå för denna objektiva referenspunkt.

Vi kommer då till det sista politiska alternativet i Sverige; Kristdemokraterna. Som parti har de alltsedan Alf Svenssons partiledarskap rört sig mot den kontinentala kristdemokratin som bygger på katolsk sociallära, naturrätt och personalism. De tror på en social marknadsekonomi som inte bör förväxlas med en kritik av marknadsekonomin; den inser dock att marknaden inte räcker i sig själv och måste inrymmas i ett socialt etos som bygger på kristna värderingar. I detta skulle Chydenius instämma.[10]

Moderaterna har en konservativ ådra och därmed kan konservativa med fördel vara aktiva där, men de är till största delen ett klassiskt liberalt parti. Sverigedemokraterna har rört sig allt närmare konservatismen och betraktar sig själva numera som socialkonservativa (till skillnad från Moderaternas liberalkonservatism). Men de är också nationalister vilket som påpekats ovan av Lindbom är ett arv från liberalismen. Dessutom ter sig deras försvar av kristendomen något kosmetisk; kristendomen bör bevaras eftersom den utgör en viktig del av svensk kultur, men inte för att den är sann. Här skiljer sig Kristdemokratin som är den enda ideologin i Sverige som utgår ifrån kristendomen, och som samtidigt slår vakt om marknadsekonomin. Om konservatismen – så som den beskrivits här – ska överleva och frodas i Sverige så behöver också Kristdemokraterna slå vakt om sin egna idétradition och hitta ett sätt att kommunicera densamma till en större publik.

Karl Gustel Wärnberg

[1] Göran Hägg, Gud I Sverige (Norstedts: 2010), s. 11.

[2] Hägg, s. 14.

[3] Göran Hägg, Svenskhetens historia (Wahlström & Widstrand: 2003), s. 49.

[4] Larry Siedentop, Inventing the Individual: the Origins of Western Liberalism, (Allen Lane: 2014).

Sanandaji, N., Ström, V., Esmaeilzadeh, M., & Esmaeilzadeh, S. (2023). The evolution of the Swedish market model. Economic Affairs, 43(2), 170–184. https://doi.org/10.1111/ecaf.12573.

[6] Niall Ferguson, The Ascent of Money (Penguin: 2019), s. 50.

[7] Nima Sanandaji, Scandinavian Unexceptionalism: Culture, Markets, and the Failure of Third-Way Socialism, (London: Institute for Economic Affairs: 2015), 132 pp. chrome-extension://efaidnbmnnnibpcajpcglclefindmkaj/https://iea.org.uk/wp-content/uploads/2016/07/Sanandajinima-interactive.pdf, s. 11-17.

[8] Viktigt att tilläga att humanismen kommer från kristendomen, och även – i förlängningen – liberalismen.

[9] Tage Lindbom, Konservatism i vår tid (Norma: 1996), s. 171.

[10] https://kyrkaochfolk.se/2024/05/17/anders-chydenius-en-vagvisare-for-2000-talets-kyrka/