Invandringen till Sverige har gett upphov till flera kulturkrockar i det offentliga rummet. Det är lätt att förstå med den massinvandring från främst Afrika och Mellanöstern som Sverige har haft. Det är inte konstigt att kulturkrockar uppstår. I denna text kommer jag att gå igenom konsekvenserna detta har på det svenska samhället.
Men vad är då det offentliga rummet? Låt mig först försöka definiera det. I stora drag skulle man kunna säga att det är alla allmänna platser ute i samhället där människor kan stöta på varandra. Det offentliga rummet omfattar bland annat gator, torg, parker, restauranger, butiker, kollektivtrafik, skolor med mera.
Vi svenskar är tystlåtna, blyga och knyter ofta näven i fickan. Medan en klar majoritet av invandrarna är raka motsatsen. Många pratar högt, tar mycket plats och uppför sig annorlunda än oss svenskar. Deras högljudda, yviga sätt kan stundtals upplevas som hotfullt för oss mer lågmälda infödda. Våra olika värdegrunder såsom synen på religion, kön och sexuella minoriteter skapar även det kulturkrockar. Detta ser man exempel på dagligen om man följer nyhetsrapporteringen.
Vidare pratar de sällan svenska utan pratar ofta högt och tydligt på sitt eget modersmål. Vilket står i direkt kontrast till oss infödingar som är ganska tysta och lågmälda. Denna kulturella skillnad gör att vissa invandrare kan ge ett aggressivt och hotfullt intryck. Detta trycker sakta men säkert undan oss mer tystlåtna och reserverade svenskar.
Ett problem är att många invandrare inte vill anpassa sig till det svenska samhället. Istället väljer de att fortsätta att leva som i sina egna hemländer. Detta uttrycks bland annat genom att berörda personer fortsätter följa sin egen kultur och normer. Istället för svenska pratas andra språk. Samtidigt är religiösa kläder som nikab och burka numera en vanlig syn ute i samhället.
Ytterligare ett problem är att vi svenskar aldrig har stått upp för och varit stolta över vår egen kultur. När då så många människor som inte tar seden dit de kommer anländer till Sverige blir det problem. Ett land med så liten befolkning som Sverige kan inte integrera den mängden människor.
Sammanfattar vi det hela så finns det många kulturkrockar i det offentliga rummet. Allt ifrån sättet att prata på till hur man klär sig och uppför sig. Men också det faktum att många invandrare helt enkelt inte vill anpassa sig och bli en del av den svenska kulturen. Exemplen är många.
Roten till hela situationen är att Sverige under flera decennier velat vara en humanitär stormakt. Tanken bakom detta har varit god. Tidigare Socialdemokratiska regeringar har velat hjälpa människor på flykt från krig och förföljelser. Under 1970-, 80- och 90-talen fungerade det faktiskt. Men då var invandringen till Sverige låg och det var i huvudsak européer som kom.
Det är på 2000-talet som denna idé blev ett problem. Då vi fick en massinvandring av människor från Afrika och Mellanöstern. Där blev det ohållbart att fortsätta vara en humanitär stormakt. Eftersom alla dessa människor kommer från kulturer som ej är kompatibla med vår egen. Resultatet av denna naivitet lever vi med idag.
Hur kunde detta ske?
Det enkla svaret på den frågan är att politikerna körde över folket. De som var emot detta vansinne blev kallade för rasister och högerextremister.
Nu i efterhand kan man undra. Var vi verkligen så humana?
Oden Västanvind