Alla dödas dag

av Bertel Gripenberg

I dag är alla dödas dag,
må våra hjärtan bäva
av tacksamhet mot dem som dött
på det att vi må leva.

Vårt liv var hårt och svart och svårt,
ett liv i ok och bojor,
och blodröd låg barbarens hand
på herrskapshus och kojor.

Och grå var skyn, vid himlens bryn
en eldröd brand blott glödde,
vårt hopp var sjukt, vårt mod var mjukt,
vår livskraft tvivlet ödde.

Då bröt den ut med dån och tjut,
den storm som bräckte banden,
det flög som eld kring höjd och däld,
det lyste vitt av branden.

Som blom och blad för storm åstad
nu flögo människoöden
i stridens dans, där segerns krans
gavs växelvis med döden.

Med bruten blick den ena gick
att dö på ambulansen,
trött, men kavat gick hans kamrat
till maten eller dansen.

Så gick det i vår ödesstund,
då bröts vår framtidsbana
så fri och ljus i kampens brus
vid sus av segerns fana.

I dag är alla dödas dag,
må våra hjärtan bära
från fria hem ett tack till dem
som dogo för vår ära.

I dag är alla dödas dag,
honnör vid deras gravar!
Ty utan dem i denna stund
vi levde såsom slavar.

Det offer som oss livet vann
var de i striden fälldas,
och ej med guld kan all vår skuld
till dessa döda gäldas.

Så stor och klar den bragden var,
bär den i tacksamt sinne!
I dag är alla dödas dag,
ljust leve deras minne!