Torsdagen den 11:e juni publicerade Anders Lindberg en ledare i Aftonbladet, vid namn ”Det finns ingen 'omvänd rasism'”. Lindberg har helt rätt när han skriver det, men på helt fel grund. Nämligen genom att påstå att vita människor inte kan drabbas av diskriminering på grund av sin hudfärg. Det är ett tankesätt som också används av Black Lives Matter, som knyter det till påhittet ”strukturell rasism”, en illusion som orsakar riktig skada för samhället. Sanningen är att rasism är rasism oavsett vem det drabbar och att det är orättvist och omoraliskt i samtliga fall.

Anders Lindberg skriver: ”En 'omvänd' rasism skulle vara rasism riktad mot vita, krav på att vita underkastar sig svarta och liknande [...] Någon 'omvänd rasism' existerar ju inte och debatten blir bara ett sätt att ta syre från de problem som faktiskt finns.”

Vi kan väl gå med på Lindbergs tes och se var den för oss.

Söndagen 29:e juli 2018 blev en man brutalt misshandlad av ett gäng på sju-åtta unga killar i Karlskrona. Hans barn tvingades titta på när de slog och sparkade sönder honom samtidigt som de upprepat skrek ”svennejävel.” Men att misshandla någon och använda dennes etnicitet som ett skällsord är enligt Lindbergs tes inte rasism om det gäller en vit person.

I november 2019, också i Karlskrona, blev en kvinna och hennes 7-åriga dotter trakasserade av 25-30 unga killar på stan. De stoppade kvinnan, kallade henne upprepat ”svennejävel”, försökte ta hennes mobil ifrån henne och lät inte henne och dottern gå iväg förrän en polisbil av slumpen körde förbi. Men att bli omringad, trakasserad och utsatt för rånförsök på grund av sin etnicitet är alltså inte att bli utsatt för rasism enligt Lindbergs tes, iallafall inte om man är vit.

Under mars 2019 på Österledskolan i Oskarström, Halland, kände sig flera föräldrar tvingade att dra sina barn ur skolan för att barnen nästan dagligen blev trakasserade, kallade ”svennehora” och hotade med stryk av ett gäng invandrade tjejer. Men att skolbarn blir trakasserade och hotade med våld på grund av sin etnicitet är inte rasism enligt Lindbergs tes, iallafall inte om det är vita barn.

Vid det här laget står det klart att Lindbergs tes är fullständigt bisarr. För den som har en principfast bild av rasism, är alla de här exemplen solklara fall av rasism mot vita svenskar. Rasism är att behandla någon sämre på grund av dennes hudfärg eller etnicitet. Personliga aspekter som ideologi, religion och kultur är inte grunder för rasistisk behandling. Anledningen till detta är att det finns objektivt dåliga ideologier, religioner och kulturer men inga dåliga hudfärger eller etniciteter. Man kan också ändra på sin ideologi, religion eller kultur men inte etnicitet eller hudfärg. Rasism är moraliskt fel är för att man då negativt särbehandlar folk utifrån aspekter de inte har någon kontroll över och som inte påverkar deras beteende. Det enda man borde bedöma någon utifrån är hur dennes handlingar påverkar andra människor.

Begreppet ”omvänd rasism” förutsätter att rasism är något som bara kan drabba andra etniciteter än vita svenskar. Som visat ovan är detta påstående enligt varje vanlig definition helt felaktigt. Att helt plötsligt vilja omdefiniera begreppet ”rasism” från dess traditionella betydelse är dock inget som sker i ett vakuum, utan hör intimt samman med vänsterns bild av den "strukturella rasismen.” ”Strukturell rasism” innebär tron att vita just nu är överordnade andra ”raser” i Sverige. Tron att de åtnjuter ”vita privilegier”, som gör livet lättare för dem än för svarta och bruna människor. Tron att ”rasifierade”(alla som inte är vita) systematiskt behandlas sämre än vita i samtliga delar av samhället. Detta är ett påhitt som helt saknar bevis men ändå framförs som fakta av bland annat Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ, Afrosvenskarnas riksförbund och Black Lives Matter. Även om man tror att det finns en ”strukturell rasism” så övergår det ändå förståndet att försöka bryta dessa strukturer genom att håna vita som blir offer för rasistisk behandling.  

Om man som ”rasifierad” är inne i tankesättet att alla vita som inte aktivt stöttar en, istället förtrycker en och gör ens liv svårare, då blir det inte svårt att rättfärdiga butiksplundring, rån, misshandel, våldtäkt eller vad som helst. Oavsett vad man gör så intalar man sig att det egentligen är en själv som är offret, då för ett rasistiskt system. När man sedan får en nu internationell organisation(BLM), politiska partier och ett helt forskningsområde, genusvetenskap, som stöttar en i villfarelserna känner man sig än mer rättfärdigad i sina handlingar. Att behandla förövare som offer är precis vad som får dem att fortsätta skylla sina problem på andra och begå brott, istället för att rannsaka sig själva och förbättra sin livssituation.

Vad mer vänsterns påhittade ”strukturella rasism” leder till kunde vi se under Black Lives Matterdemonstrationen som ägde rum i Stockholm 3:e juni, mitt under rådande pandemi för övrigt. Där tog en oerhört oprofessionell polis emot en skylt med texten ”White silence is violence.” Budskapet är att om man är vit och inte stöttar Black Lives Matter så utövar man våld mot svarta. Det resonemanget är inte bara hjärndöd ”är du inte med mig så är du emot mig-mentalitet”. Det utmålar även kollektivet ”vita människor” som förövare för en påhittad struktur. Att skuldbelägga varenda individ med en viss hudfärg är det sista man borde förvänta sig av dem som kallar sig själva ”antirasister”, men de lyckas ändå slå knut på sig själva i ett försök att motverka ”strukturell rasism” genom verklig rasism mot vita.

Att dela upp människor i ”ras” och därefter behandla dem olika har aldrig någonsin lett till ett bättre eller mer rättvist samhälle. Ändå är det precis vad Anders Lindberg, Black Lives Matter och identitetsvänstern gör i ett försök att slå mot en struktur som inte finns. Slaget träffar då hela befolkningen och förpestar samhället genom att skapa en amerikainspirerad splittring mellan svenskar baserad på ”ras”.

Måns Dolge, ledarskribent