Detta är en debattartikel. Innehållet är skribentens ställningstagande, och representerar inte nödvändigtvis redaktionens eller Konservativa Förbundets.

I början av juli, 2024, tog Justitieminister Gunnar Strömmer (M) emot ett utredningsförslag som betraktas som en direkt reaktion på koranbränningarna (SOU 2024:52). Den föreslår uppenbara inskränkningar i mötes- och yttrandefriheten.

Motiveringen syftar till att begränsa — eller att stoppa — arrangemang som kan hota rikets säkerhet. Att stoppa arrangemang som hotar rikets säkerhet låter bra i mångas öron. Det är därför den frasen används så ofta när man inskränker demokratiska rättigheter i auktoritära stater. De värnar ju bara rikets säkerhet. Det tål att tänkas på att vi har många människor i Sverige som flytt diktaturer för att undgå att tortyr och dödsstraff utifrån vaga skäl om ”rikets säkerhet”. I diktaturer betyder det oftast att man är i opposition. Vad betyder det i Sverige? Är det de tusentals våldsbejakande religiösa extremister som frodats under lång tid i vårt land? Är det utländska aktörer som utgör ett terrorhot om svenska friheter utövas?

Ett sätt att beskriva det här problemet är att Sverige idag är så svagt att vi inte klarar av inre hot från våldsamma islamister eller yttre hot från islamiska diktaturer. Därför ska vi begränsa svenska medborgares rätt att yttra sig fritt om islam. Den senare beskrivningen är långt mindre smickrande. Det är politiskt känsligt. Det är komplicerat. Det är en jobbig insikt. Men det är sant. Fördelen med att hålla sig till sanningen är att det leder till rätt åtgärder. Det är också detta som är vårt specifika problem.

Det är sannolikt att koranbränningen de senaste åren har nyttjats och utnyttjats av flera olika aktörer med intresse att skada Sverige, försena Nato-inträdet och destabilisera vårt land. Det är sannolikt därför många politiker, opinionsbildare och medborgare blev så skrämda att det övervägs en inskränkning i våra grundläggande fri- och rättigheter. Trycket från diktaturer och rädslan för terrorister och våldsverkare på hemmaplan är för stort. Det är sannolikt att ointresset för de koraner som bränns just nu handlar om att vi nu är med i Nato, att vi släppt den iranska krigsförbrytaren som Iran velat få tillbaka och att fokus just nu är svalare.

Det är här regeringen tillsatte utredningen och det är här olika krystade argument om att koranbränning inte är yttrandefrihet kommer. Men det är det. Den som vill förstöra sin egen bok, bränna ett lands flagga, stampa på en politisk symbol eller riva sönder en pamflett yttrar sig helt i enlighet med lagen. Sveriges grundlagar uttrycker tydligt vår frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Att bränna en bok är att uttrycka sig på annat sätt. En svensk medborgare får uttrycka sig genom att bränna en israelisk flagga, bränna en svensk flagga, riva sönder en bild på statsministern, våra satirprogram får häckla kändisar och våra hårdrocksband får skända bibeln. Idén om att islam ska vara magiskt fredat är lika ogenomtänkt som ohållbart. Det är ett utslag för rädslan för det våld som alltid följer. Det är klokt att prata om detta problemet istället för att inskränka yttrandefriheten.

Det är likaledes helt ovidkommande att enskilda medborgare finner det stötande eller plumpt. Att någon enskild medborgare eller grupp blir sur, kränkt eller aggressiv av en koranbränning är inte på något vis ett skäl till att förbjuda detta enligt lag.

Om det krävs att ingen ska bli kränkt kan vi inte göra någonting som upplevs stötande eller kränkande. Det är att sakna förståelse för vår egen grundlag och själva poängen med yttrandefrihet. Sverige har inte ett problem med yttrandefrihet. Vi har däremot ett klart problem med religiösa diktaturer och en religiös minoritet som inte delar synen på religions- och yttrandefrihet.

Det bör dock stå klart att dessa två parter inte bestämmer i Sverige och inte över svenska medborgares fri-och rättigheter. Vi ska inte anpassa oss efter länder som stenar homosexuella, piskar kvinnor och inte tillåter sin egen befolkning att yttra sig fritt. Vi har skapat våra fria samhällen i vår sekulära demokratiska stat och ska inte integreras i diktaturer eller religiösa dogmer där våld mot oliktänkande anses vara annat än barbari.

Sverige är idag ett land som är lätt att destabilisera. Klarar Sveriges regeringar inte av att stå pall mot uppenbara utländska påtryckningar för att ändra vår grundlag och reella yttrandefrihet är det väsentligt farligare än kravaller och terrorhot. Man ska inte förhandla med terrorister. Varken inre eller yttre. Då slutar de aldrig.

Edward Nordén,
Jordbrukare, debattör och Säkerhetspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling