Den konservativa rörelsen växer för varje dag som går. Vi gör inte längre anspråk på att utmana socialdemokratin, utan hela den vänsterliberala hegemoni som gjort sig själv till allmän konvention. Vår rörelse är systemkritisk. Vi befinner oss mitt i en fundamental samhällsförändring där konservativa politikers existensberättigande inte längre är att upprätthålla vänsterliberalismens institutionella överhöghet; det är istället att förändra dessa institutioner, och därmed samhället i grunden. Den vänsterliberala dominansen måste ersättas med sunt förnuft och anti-radikalism.

Tjänstemän som ockuperar centrala maktpositioner i vårt samhälle har världssyner som färgas av teorier om gränslöshet och radikalism. Men dessa visioner har börjat förlora sin legitimitet som den samhällsbärande kraften. I synnerhet nu när det svenska folket blir alltmer skeptiska till sannolikheten att få uppleva en värdig ålderdom, till det offentligas förmåga att förhindra brottslighet och överhuvudtaget till att kunna lita på politikens löften.

Det finns utan tvekan någonting fundamentalt dysfunktionellt över vårt samhälle idag. Vi behöver därför en ny samhällsidé som binder samman medborgare och ledare. Det är genom ett nytt samhällsprojekt som dessa strukturella problem kan utmanas.

Vår systemkritiska hållning kritiseras dock även inom den konservativa rörelsen. Kritiken riktad mot oss består oftast i att Edmund Burke - konservatismens lärofader - var kritisk till samhällsomvälvande projekt. Detta stämmer, men ska inte tolkas som att makthavare har en evig rätt till makt, enkom för att de är makthavare.

En regent som bryter mot det kontrakt, uttalat eller outtalat, som råder i relationen till folket och därtill överträder sina befogenheter, har folket rätt att göra motstånd mot. I sin bok ”Reflektioner om franska revolutionen” beskriver Edmund Burke den så kallade Ärorika revolutionen, på följande vis:

“They charged him with nothing less than a design, confirmed by a multitude of illegal overt acts, to subvert the protestant church and state, and their fundamental, unquestionable laws and liberties: they charged him with having broken the original contract between king and people. This was more than misconduct. A grave and overruling necessity obliged them to take the step they took, and took with infinite reluctance, as under that most rigorous of laws. Their trust for the future preservation of the constitution was not in future revolutions. (…) They left the crown what, in the eye and estimation of law, it had ever been.”

Konservatismen är skeptisk till samhällsomvälvande företeelser, men räds inte för att stoppa en överhöghet som begått allvarliga övertramp. Detta går även att finna i en svensk kontext. Engelbrektupproret och bondetåget, som historiskt varit viktiga referenser för svenska konservativa, påvisar samma insikt. Idag ser vi en radikaliserad vänsterliberalism med målet att böja den mänskliga tillvaron utefter utopiska politiska teorier. För att stoppa detta, måste vi formulera ett eget alternativ. Efterkrigstidens samhällsidé påverkade dock alla sfärer så genomgående, att dessa konservativa ideal först måste återupptäckas innan de kan spridas.

Ett sådant exempel är traditionell arkitektur. Antalet yrkesaktiva traditionella arkitekter går att räkna på en hand. De modernistiska stilidealen har genomsyrat Sveriges samtliga arkitektutbildningar under så lång tid, att det idag inte vore möjligt med större byggnadsprojekt i klassisk arkitektur som håller hög kvalitet; det teoretiska hantverket har nästan glömts bort. Lika bortglömt är kunskapen om det praktiska hantverket. Idealen och uppfattningarna som är centrala för konservatismen har varit försvunna så länge, att det enda som finns kvar är fragment.

Innan den konservativa rörelsen kan lansera en ny samhällsidé, måste svensk konservatism återupptäcka sig själv. Det är därför Konservativ Debatt nu grundas. Tidningens syfte är inte att agera megafon för något särintresse. Det är att verka för en livsviktig idédebatt och utröna vägen för ett nytt samhällsprojekt.

Julian Kroon

Förbundsordförande Konservativa Förbundet