I sin ambition att bli en federal stat har EU kopierat många företeelser av Förenta staterna. En av dessa är att den högst ansvarige håller ett ’State of the Union’ tal. I USA är talet en högtidlig rapport som presidenten ger inför kongressens bägge kammare och som följs av många miljoner väljare via TV.

Den amerikanska presidentens anförande om tillståndet i nationen är ett välorkestrerat tal där fakta om den federala budgeten, det ekonomiska läget, administrationens agenda för året, uppfyllda löften och uppnådda mål varvas med emotionella berättelser om hjältemod och hjärtskärande människoöden.

EU-federalisten Jose Manuel Barrosso, som tidigare var maoist, vill inte vara sämre. EU-kommissionens ordförande ska enligt federalisternas synsätt vara jämbördig med den amerikanska presidenten och därför har de sedan 2010 årligen avgivit en rapport om ’tillståndet i unionen’ i form av ett tal till oss europaparlamentariker. I år var det Ursula von der Leyen som avgav rapport, men få om ens någon väljare tog notis.

Ingen svensk har valt Ursula von der Leyen till kommissionsordförande och många skulle nog ha svårt att dra sig till minnes vem som innehar positionen. Jag klandrar inte väljare för att de inte följt hennes tal. Det hade nog inte jag heller gjort om det inte var mitt jobb som folkvald att rapportera hem om vad jag sett och hört från EU-byråkratins ledning i Strasbourg.

Kortfattat handlade Ursula von der Leyens tal om ytterligare maktförflyttningar från medlemsländerna till EU och då i synnerhet kommissionen med målet att fortsätta den byråkratiska centraliseringen till överstaten och att öka budgeten. Retoriskt kan man konstatera att talet inte var någon höjdare. Känslan man fick av hennes framträdande – och då i synnerhet kroppsspråk och mimik – var att hon intalat sig själv att hon var drottning av ett imperium.

EU låter aldrig en god kris gå till spillo

I de ursprungliga fördragen skulle EU inte ha makt över utrikespolitiken. Men över åren har EU använt sin kontroll över handelspolitiken och de mångmiljardbelopp unionen årligen betalar ut i bistånd för att tillskansa sig makt även på utrikespolitikens område.

Enligt kommissionsordförande von der Leyen räcker dock inte dessa mjuka maktmedel. Det gör inte heller den makt som EU har på det utrikespolitiska området när alla medlemsländer är eniga. Därför vill hon att fler utrikespolitiska beslut skall tas utan enhällighet och att kommissionens makt skall öka även på detta område.

I Strasbourg klargjordes att hon anser att uttåget ur Afghanistan visar att unionen nu måste uppnå ”strategisk autonomi”, dvs förmåga att agera, inte endast politiskt, men militärt på den internationella arenan. Det är förvisso något federalister tyckt länge och det finns därför skäl att misstänka att händelserna i Afghanistan bara är en bekväm ursäkt snarare än något utfall av en djup analys. Därför föreslogs hon att EU skall utvecklas till en fullfjädrad försvarsunion.

Vad von der Leyen inte nämnde var att det finns goda skäl till varför EU inte har gemensamma militära styrkor som kan användas utan medlemsstaters godkännande. För att det skall vara legitimt att skicka militär trupp för att strida och dö i utlandet krävs mekanismer för demokratiskt ansvarsutkrävande av den exekutiva makten i allmänna val. Något EU saknar. Men oroa er inte. Om man får igenom en försvarsunion är nästa steg att hävda att detta är ett skäl till att det behövs mer federalism i form av allmänna val av kommissionsordförande.

Om USA är världspolis kan EU vara ordningsvakt. Franska intressen i forna kolonier i Afrika behöver säkras och kanske kan man via EU övervinna den tyska aversionen mot användandet av militär makt.

Att slopa vetorätten inom utrikespolitiken och ge EU operativ förmåga att sätta in militär trupp är en mycket farlig utveckling. Om femtusen man inte räcker för att exempelvis stoppa en kris, kommer EU inte vara ’tvungna’ att öka antalet till 50 eller 500 tusen man? Och om man tror att man på detta sätt kan utvidga EU:s makt kommer man då inte i Bryssel leta efter en konflikt som kan användas för att ursäkta en större armé?

Vi sverigedemokrater kommer fortsätta prioritera en upprustning av Sveriges försvar. Svenska skattemedel skall inte finansiera internationella EU-insatser för att tillvarata vagt definierade EU-intressen eller projicera fransk makt i Afrika. Svenska skattemedel skall användas för att upprätthålla vår försvarsförmåga i Sverige och på Östersjön.

EU:s ekonomiska stimulans, som du får betala för

Eurozonen är inte något optimalt valutaområde. Dess inbyggda brister vållar – helt förståeligt – missnöje hos mannen på gatan i Syd- och Östeuropa. För att hålla ekonomin på fötter i dessa länder och hålla samman eurozonen kommer det därför krävas permanenta transfereringar från norr till söder och från väst till öst.

När nu centralbanken har slut på ammunition – räntorna är redan negativa – är det staten som enligt klassisk ekonomisk teori skall gå in och stimulera i en ekonomisk nedgång.

Med förhoppning om att äntligen kunna etablera det prejudikat som krävs för rejäla gemensamma skulder på EU-nivå, vad som tidigare kallades ”eurobonds”, och införandet av EU-skatter för att återbetala dessa, så har EU upprättat en ökänd Coronafond för att dela ut 8000 miljarder kronor i bidrag och billiga lån.

Coronafondens medel delas ut till alla medlemsländer de närmaste åren – vilket gynnar sittande regeringar som kan muta väljarna med extra pengar i nästa val – men netto över tid kommer fonden främst gynna länder i Syd- och Östeuropa. Den nuvarande generationen svenskar och våra barn och barnbarn blir nettobetalare. För detta bör ni sända en tacksamhetens tanke till Moderaterna och Kristdemokraterna som möjliggjorde detta genom sitt fega agerande i riksdagen.

Nyligen informerade kommissionen om att man redan i år kommer emittera tusentals miljarder kronor i gemensamma skulder. Pengarna som gemensamt lånas upp kommer delas ut för projekt som oftast har väldigt lite eller ingenting med Coronapandemin att göra, exempelvis restaurering av museer, snösäkring av grekiska byar eller sänkta skatter och lägre avgifter för italienska företag.

Sverige går nu gemensamt i borgen för 8000 miljarder kronor. Detta med länder som inte ens kan betala de skulder de redan har.  EU-byråkratin har till slut möjlighet att kapa den finansiella navelsträngen till medlemsstaterna genom att förmå dessa att ge EU möjlighet att beskatta medborgare och företag snare än att kräva att medlemsländerna betalar in mer via statsbudgeten. Det är detta som är den egentliga målsättningen i Bryssel; inte att hjälpa de som drabbats av pandemin.

En inkomstkälla EU-kommissionen ser framför sig är handeln med utsläppsrätter. För vanliga medborgare låter det bra att beskatta utsläpp. Därför vill von der Leyen nu utöka utsläppshandeln till att även omfatta privata fordon, och våra hus och bostäder. Att det blir fattiga och de som har det sämre ställt som får betala det högsta priset för denna klimatskatt bromsar tyvärr inte planerna, utan kommissionen föreslår istället ännu en ”social” EU-fond för att kompensera för skadan. EU vill helt enkelt införa en skatten och sedan betala tillbaka en del av pengarna som plåster på såren till de som drabbas mest.

Hög tid att blicka framåt

I åtta år har jag lyssnat på dessa tal i Strasbourg och varje gång är det samma visa. Varje gång EU misslyckats är det för de har för få maktbefogenheter och för lite finansiering.  Svaret på alla misslyckanden och alla nya utmaningar att alltid samma; att föra över mer makt och fler miljarder till Bryssel.

Under pandemins initiala fas valde EU inte att säkra unionens tillgång till skyddsutrustning utan skickade sådan utrustning som fanns i EU till Kina. Parallellt med detta fortsatte EU betala ut och lova ytterligare pengar till virologiinstitutet i Wuhan. Detta samtidigt som den kinesiska kommunistregimen gjorde allt för att tysta ned och skylla från sig.

När medicinindustrin började få fram embryo till vaccin valde EU som vanligt att driva på för en gemensam lösning snarare än att överlåta frågan till de nationella myndigheterna som har erfarenhet av att förhandla fram denna typ av kontrakt.  Ursäkten var att man försökte spara pengar genom storskaliga inköp, men huvudorsaken var att finna en lösning på EU-nivå. De såg helt enkelt en möjlighet att visa unionens slagkraft.

Att kommissionen skulle misslyckas med att skriva vattentäta kontrakt borde alla sett komma. Jämförbara länder vars myndigheter har stor erfarenhet av denna typ av vaccinupphandling och kontraktsförhandling som Israel och Storbritannien lyckades mycket bättre än den hälsopolitiskt orutinerade och övermodiga EU-byråkratin.

I sitt tal om tillståndet i unionen försökte von der Leyen sälja in vaccinupphandlingen som en framgångssaga. Detta storskaliga policymisslyckande används för att rättfärdiga införandet av en hälsounion. Genom inrättandet av en ny EU-myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser (HERA) med hundratals miljarder kronor i budget siktar EU på att styra över många hälso- och sjukvårdsfrågor samt kontrollen över krishantering till överstaten i Bryssel. EU ska nu får sin egen Tegnell.

Vi sverigedemokrater vet att EU använder kriser och egna misslyckanden för att utöka sin makt. Därför räknade vi med att det under denna mandatperiod skulle inträffa händelser som EU skulle komma att använda för att legitimera fler maktöverföringar från medlemsstaterna.  Det var skälet till att vi uppmanade alla svenska ledamöter i EU-parlamentet att rösta mot von der Leyens kommission när den tillsattes. Ingen till höger om mitten hörsammade vår uppmaning och EU fortsätter nu med benägen hjälp från Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna på den inslagna vägen mot en fullfjädrad federal EU-stat.

Ursula von der Leyens tal i Strasbourg är en påminnelse om behovet av robust EU-debatt. Särskilt inom den svenska högern.

Charlie Weimers (SD), Europaparlamentariker