1.Inledning

På senare tid har det amerikanska fenomenet cancel culture bevistat åtskilliga svenska universitet. Gång på gång har små vänsterminoriteter, antingen i ledningen eller bland studenterna, försökt tvinga på majoriteten sin vilja. Två av de mest intressanta, omskrivna och kontroversiella fallen har härvidlag varit Grant-affären och sexologbråket.

Båda incidenterna är också speciella, i det att de ägde rum i Skåne efter att Konservativa Föreningen vid Lunds universitet bildats. Fastän det inte ofta lyfts fram, så är alla lokalföreningar i Konservativa Förbundet unika, och de besitter allihopa en egen särpräglad lokalkultur. KF Lund har exempelvis i 1 § tredje stycket av sina lokala stadgar en unik ändamålsbestämmelse, som knyter an till föreningens granskande verksamhet:

Konservativa Föreningen vid Lunds universitets syfte är att främja förbrödring mellan konservativa krafter, att verka för spridningen av den konservativa ideologin, samt att särskilt slå vakt om att konservativa ideal vid Lunds universitet ej träds för när.

Som ett led i att slå vakt om att konservativa ideal vid Lunds universitet ej träds för när, rannsakade KF Lund såväl Grant-affären som sexologbråket genom att med stöd av 2 kapitlet i tryckfrihetsförordningen begära ut kopior av allmänna handlingar (huvudsakligen i form av mailkonversationer). Härigenom har styrelsen för KF Lund fått tillgång till ett rikt källmaterial, som belyser konflikterna ur ett annorlunda perspektiv.

Syftet med förevarande artikel är att utifrån detta material analysera incidenterna såsom fallstudier, för att på detta vis utvinna lärdomar inför framtiden.

2. Fallen

Grant-affären

Grant-affären fick sitt namn efter Johan Grant, en universitetslektor som före år 2020 höll i ett moment av psykologprogrammet vid namn externatet. Mycket grovt förenklat var tanken med externatet att psykologstudenterna skulle testa på att vara sina egna och varandras psykologiska analysobjekt. Under en kurs skulle studenterna alltså anlägga den sortens psykologiska perspektiv de vanligen anlade von oben på andra, på sig själva. Samtidigt satt läraren med för att avslöja och synliggöra dolda spänningar i gruppen.

Enligt enkätundersökningar tyckte de flesta studenterna fram till 2019 att detta upplägg erbjöd en annorlunda och bra inlärningsmöjlighet. Höstterminen 2019 föll dock externatet milt uttryckt inte i god jord hos vissa studenter, som beskyllde Grants undervisning för sexism och heteronormativitet. Efter att upprepade gånger ha klagat till ledningen under hösten och vintern, gick de missnöjda studenterna i januari 2020 ut med sina anklagelser i media, närmare bestämt Sveriges radio.

Effekten blev mycket god. Lunds universitet avpolletterade Johan Grant, lade ned externatet och gick i allt väsentligt med på studenternas krav.

Sexologbråket

Under perioden februari-mars 2021, d.v.s drygt ett år efter Grant-affären, drabbades Malmö universitet av ett liknande drev. Det hela började den fjärde februari 2021, i samband med en föreläsning beträffande rasistiska sexuella stereotyper. Föreläsningen hölls inom ramen för universitetets masterprogram i sexologi, varifrån konflikten också tagit sitt namn.

En liten grupp (d.v.s tre eller fyra) studenter valde under föreläsningens gång att avbryta samt ifrågasätta föreläsaren, eftersom denne enligt studentklickens mening “reproducerade” rasism. Reproduktionen skedde genom att föreläsaren visade samt läste upp exempel på pornografiska titlar, vars ordalydelse alluderade på rasistiska stereotyper rörande svartas och asiaters sexualitet. Studenterna krävde efter föreläsningen att universitetet skulle lägga om undervisningen, och därvidlag inkorporera en tydligare "post-kolonial" analys.

Universiteten vägrade emellertid att tillmötesgå studentklickens krav, och hotade dem med disciplinära åtgärder om de inte upphörde med att störa undervisningen. Klicken svarade med att kontakta Sydsvenskan, som tog upp fallet i ett omfattande reportage. Åtgärden saknade dock verkan, och i skrivande stund har inga repressalier vidtagits gentemot föreläsaren. Bråket förefaller av allt att döma ha svalnat utan att studenterna fått igenom några av sina krav.

3. Analys

Grant-affären och sexologbråket uppvisar på många sätt en snarlik dynamik. I båda fallen rör det sig om en minoritet bestående av missnöjda vänsterlutande studenter, som använde sig av offensiva metoder (såsom att avbryta föreläsningar/seminarium och att kontakta media) i avsikt att inskränka enskilda universitetsanställdas lärofrihet.

Samtidigt existerar avgörande skillnader. Den absolut mest väsentliga är naturligtvis att studenterna de facto gick segrande ut ur Grant-affären. Även om Grant (delvis med hjälp av KF Lund) lyckades beriktiga den ursprungliga bilden av rå sexism som media inledningsvis förmedlade, är det svårt att betrakta Grant-affärens upplösning som någonting annat än ett stort nederlag för lärofriheten, och i förlängningen för den akademiska friheten.

Sexologbråket framstår däremot, i vart fall i skrivande stund,  närmast som en triumf för densamma. Inte nog med att universitetet tillbakavisade de kränkta studenternas krav – lärosätet gick ännu längre, och hotade studenterna med disciplinära åtgärder om de framöver störde undervisningen. Inte ens efter att studenterna gått ut i media vek Malmö universitet ned sig.

Varför slutade de två fallen så olika? Det är lätt att börja leta efter enkla förklaringar. Man bör dock ha i åtanke att varje sådan här händelse är unik, och att utfallet alltid primärt beror på hur aktörerna i de ledande skikten å ömse sidor väljer att gå vidare. Det finns dock ändå en faktor, som jag tror är värd att lyfta fram.

Efter att den missnöjda minoriteten kapat föreläsningen den fjärde februari 2021, strömmade nämligen stödet för föreläsaren in från de övriga studenterna på sexologprogrammet. Antipatierna mot vänsterminoriteten visade sig vara mycket utbredda.

Fastän enkätundersökningar i efterhand påvisade att åtskilliga studenter tyckte ganska bra om externatet, teg dock dessa studenter tyst då konflikten pågick. Trycket på psykologledningen kom endast från ett håll, och blev i slutändan överväldigande. Vänsterstudenterna vann på walk-over.

Konservativa Förbundets ordförande Julian Kroon skrev nyligen en debattartikel, vari han betonade vikten av att konservativa studenter vågar ta ton. Erfarenheterna från Grant-affären och sexologbråket lägger ytterligare tyngd till hans redan tunga argumentation. Det är nämligen fullt möjligt att det var just studenternas stöd till föreläsaren som fällde avgörandet, när sexologprogrammets ledning fattade beslut om hur universitetet skulle gå vidare. Läxan är att Konservativa Förbundet bör försöka ingjuta mod och kämpavilja i de breda studentgrupperingar som visserligen misstycker när radikalerna härjar, men som sällan själva säger emot.

Ett annat intressant faktum, som fått alldeles för lite uppmärksamhet i den allmänna debatten, är att de kränkta studenterna bakom kulisserna hyste agg gentemot föreläsarens politiska gärning i största allmänhet. Mailkonversationer från Grant-affären och sexologibråket avslöjar att studenterna har god insyn i sina föreläsares ideologiska uppfattningar, och att de inte drar sig för att använda denna kunskap i sina påtryckningar. Tack vare att KF Lund fick ut mailkonversationerna, kunde dessa dolda ideologiska bevekelsegrunder nå offentlighetens ljus.

Den sista lärdomen berör följdriktigt vikten av att begära ut allmänna handlingar. När den här typen av incidenter väl når allmänheten, sker det nämligen oftast genom de fientliga studenternas försorg. Den bild som media återger blir därigenom redan från början präglad av studenternas synnerligen tendentiösa rekapitulering av händelseutvecklingen. Endast genom att gå till det primära källmaterialet är det möjligt att få reda på dels vad som faktiskt hänt, dels vilka drivfjädrar som studenterna valt att tona ned i offentligheten.

4. Slutkommentar

Grant-affären och sexologibråket utgör två viktiga slag i den större kampen om den akademiska friheten. Fallen påvisar likheter, men också djupgående skillnader. Den absolut största skillnaden är återigen att vänsterstudenterna vann i Grant-affären (men inte utan att det kostade dem lite svett och tårar), medan de tillfogades ett svidande nederlag i sexologbråket.

Denna skillnad i utfall åskådliggör avslutningsvis att den politiska och kulturella konflikten på det här området knappast är avgjord. Tvärtom är fältet öppet: båda sidor kan få sin vilja igenom. Konservativa Förbundet och Konservativa Föreningen vid Lunds universitet kommer härvidlag även fortsättningsvis att rannsaka universitetens hantering av studentklagomål.

Sexologbråket är slut. Lejonet återvänder till sin vaktpost – men han sover inte.