Den här texten publicerades ursprungligen i Konservativ debatts fysiska utgåva nr 1 hösten 2023.

"All empires think they're special, but all empires eventually come to an end." Den Europeiska Unionen är inget undantag, och jag tror att dess förfall är närmare än vi tror.

Under den första halvan av 2023 befann jag mig i Europaparlamentet i Bryssel där jag varit trainee. Praktiken var mycket lärorik och spännande, men också skrämmande då den öppnat upp ögonen för mig kring den korruption, och ineffektivitet som råder i unionen.

Unionens grundläggande syfte kring frihandelsavtal, och att behålla freden i Europa är goda, men unionens syfte har förlorat sin mening och vi kan inte lyfta dem som legitima skäl idag för att fortsatt ha en positiv inställning till unionen.

EU har med tiden växt och har idag 27 medlemsländer, där ekonomin, politiken och kulturen skiljer sig mycket åt. Förutom stora skillnader mellan länderna, har även byråkratin i Bryssel växt något enormt de senaste åren, och unionen försöker idag ta mandat över nationella frågor som de omöjligt kan ha bättre inblick och förståelse för jämfört med de enskilda nationerna.

Två aktuella förslag som EU försökt lägga vantarna på är Sveriges skogsbruk, lantbruk, och diktera över svenska arbetsdirektiv.

EU:s Nature restoration law innebär i praktiken att Sverige måste återställa 20% av den skogs- och odlingsmark som vi har, vilket kommer ha stora konsekvenser för lantbrukets och skogsbrukets överlevnad. Förslaget kommer främst ha negativ inverkan på de länder som har ett etablerat lantbruk och skogsbruk.

Att försvåra för EU ländernas inhemska matproduktion vilket detta i praktiken kommer innebära, kommer istället göra att den flyttas till tredje länder, vilket varken är bra för den inre marknaden eller ur en miljösynpunkt.

Ett annat förslag som lyfts är arbetsdirektivet, som bland annat skulle förbjuda dygnspass för brandmän i Sverige. Ytterligare en nationell fråga, som EU inte alls borde ha något att säga till om, utan bör vara en fråga mellan arbetstagare, arbetsgivare och eventuellt fackförbund.

Att EU lägger fram ineffektiva och orelevanta förslag är viktigt att lyfta, men än viktigare är att lyfta den utbredda korruptionen som existerar, och det faktum att flera av Sveriges nationella partier inte röstar på samma sätt i parlamentet som de skulle gjort i riksdagen.

I EU finns nämligen inte lika strikta regler kring hur mycket pengar en parlamentariker får ta emot från den privata sektorn, vilket gjort att Bryssel idag är lobbyismens mecka i Europa.

Det finns goda lobbyister, det ska vi inte glömma bort, men att parlamentariker helt öppet kan ta emot belopp motsvarande årslöner från privata aktörer för att gynna deras agendor är rent av är odemokratiskt.

EU är inte av lika stort intresse som nationell politik enligt de flesta väljare, vilket också gör att politiker lättare kommer undan med vad de röstar i parlamentet. Dessutom är flera partier en del av partigrupper som till exempel European People's Party (EPP), vilket begränsar partiernas förmåga att kunna rösta som de själva vill, eftersom ett krav för att vara en del av gruppen är att rösta som den i 95% av fallen.

Sveriges medlemskap bör omvärderas, för att värna om vår suveränitet, nationell lagstiftning, och framtid. Storbritannien har lärt sig en läxa från historien om det brittiska imperiets förfall och att de valde att träda ut ur unionen är ingen tillfällighet.

Det är bara en tidsfråga innan det brittiska utträdet kommer bära frukt i form av välstånd. När det väl kommer kan vi med säkerhet säga att unionens förfall är nära.

Emelie Dagerfall Vinnå