Precis som en liten trutunge prövar sina vingliga ben, väller vit rök ut ur skorstenen från Sixtinska kapellet. Tecknet för pånyttfödelse uppenbarar sig samtidigt som det annonseras att en ny påve valts. Folksamlingen på Petersplatsen brister ut i en nästan hysterisk glädje. Inom den närmaste timmen öppnar sig balkongen på Petersbasilikan och den franske kardinalen Dominique Mamberti stiger ut med ett nästan pillemariskt leende. Leendet brister till slut ut i de latinska orden: Habemus Papam! Vi har en påve! Skaran på nu nästan 100 000 katoliker brister ut i den hysteriska glädjen igen.

När kardinal Mamberti meddelade att den amerikanske kardinalen Robert Francis Prevost valts till påve, var inte hejaropen lika tydliga. Folksamlingen verkar nästan lite förvirrad. Vem är denna Prevost? Inom en kvart får Petersplatsen svar på frågan. Ut kliver mannen som nu är påve Leo XIV på balkongen – synligen tagen av situationen, dock rak i ryggen och ger sken av att förstå vikten av sin nya position. De första offentliga orden som påve blev: “La pace sia con tutti voi” – “Fred vare med er alla”. Jag tror att dessa första ord kommer att definiera påven Leo XIV:s pontifikat.

Föregångaren Leo XIII (1878–1903)
Valet av påvenamn spelar en väldigt stor symbolisk roll. Nyvalda påvar väljer namn på tidigare påvar eller helgon som man väljer att emulera. Den senaste Leo – Leo XIII – författade under sitt pontifikat encyklikan Rerum novarum (Om de nya tingen), som ansågs som väldigt progressiv för sin tid. Påven tog ställning för arbetarrättigheter och fattiga människors rätt till ett drägligt liv i följd av den industriella revolutionen.

I Rerum novarum tar även kyrkan en officiell ställning för äganderätten och ställer sig i motstånd till socialistisk distribution. Under Leo XIII:s pontifikat öppnar han även för fruktsamheten av den vetenskapliga metoden och att den är viktig att respektera. Detta gör han inte bara symboliskt – utan han öppnade Vatikanens arkiv för vetenskapsmän. Genom dessa handlingar för Leo XIII den romersk-katolska kyrkan in i 1900-talets värld. Leo XIII anses vara en av de stora inspirationskällorna till den europeiska kristdemokratin.

Kommer Leo XIV föra katolska kyrkan in i 2020-talet?
Som statsvetare får man snabbt lära sig att man inte ska sia om framtiden. Detta tycker jag är lite dammigt och tråkigt. Jag tror att Leo XIV kan föra den katolska kyrkan in i 2020-talet, med orden “La pace sia con tutti voi” som slagord. Viljan finns i alla fall.

Efter att fredssamtalen i Istanbul mellan Ryssland och Ukraina uteblev, var påven Leo väldigt snabb med att ställa sig och Vatikanen till förfogande för eventuella fredsamtal. Han har även sträckt ut handen för fredsarbete i Heliga landet. Går han i den framlidne påve Franciskus fotspår lär han genomföra fredsarbetet med en varm ekumenisk hand.

I sin första (mycket vackra) predikan förklarar påve Leo för oss hur tron i många delar av den moderna världen har blivit förkastad, bespottad och i bästa fall tolererad med avsmak. Hur den sekulära tron istället lärt oss dyrka pengar, makt, framgång och njutning – detta på bekostnad av den enskildes mening med livet, förkastandet av barmhärtighet, mänskliga värdigheten och familjens betydelse.

Påve Leo XIV har även uttalat sig om farorna med den digitala tidsålder vi nu lever i. Farorna med AI och ett medielandskap som befinner sig i post-sanning. Hur dessa kan påverka mänskligheten och sätta den enskildes “mänskliga värdighet, rättvisa och arbete” i fara.

En värdig efterföljare?
Precis som sin företrädare befinner sig Leo XIV i en värld som är starkt präglad av social oro och nya tekniska revolutioner. Valet av namnet Leo är solklart, han vill bygga en stark kyrka i en modern värld. En kyrka som är trygg när bomberna faller, när familjen är vatten värd och inte svajar när sanningen ifrågasätts. Jag tror att påve Leo XIV har potential att vara en av 2020- och 2030-talets viktigaste fredsmäklare. Han har åtminstone gett sken av det. Han har även potential att vara en garant för kristdemokratiska värderingar, familjens och människans värde, mannen och kvinnans binaritet, och en garant för barmhärtighet och mänsklighet i skenande teknologisk utveckling.

Vilhelm Fornbacke