Äventyrsland

av Bertel Gripenberg

Vi drömma väl om fjärran land och långt vår
tanke styr
mot öst och syd, mot farliga och vilda äventyr,
mot dystra berg och vilda folk och glansfull
romantik —
vi se ej hur vår egen plats dock är på faror rik.

Vi glömma att vi stå på vakt vid österns mörka
port,
Och bortom den är allting vilt och hotande
och stort.
En evig fara lurar där, all mörksens onda makt.
Och vid dess gåtfullt stängda port stå vi, just
vi, på vakt.

Och just vårt folk bland alla folk fick denna
vakt till plikt.
Den är vår vardags verklighet och icke dröm
och dikt.
Den är det värv oss ödet gav, vår äras arve-
lott —
att stå på vakt vid samma post där våra fäder
stått.

Och om här råder lugn idag och allt ser fred-
ligt ut,
vet ingen dock den ödesstund då stormen
bryter ut.
Vi stå liksom vid en vulkan som vilar sken-
bart död,
men nästa stund kan rasa vred med aska, eld
och glöd.

Vårt liv är endast skenbart lugn — vi stå vid
farans port —
i nästa stund kan det igen bli våldsamt, vilt
och stort.
Den stund en storm är lös igen och eld vul-
kanen spyr,
då är vårt land ett sagoland, vårt liv ett äventyr.

Då är vårt äventyr en bragd, vårt liv en hjälte-
dikt
och fjärran länder äro då för oss av ringa vikt.
Vår håg som ut på äventyr i fjärran länder
drog
skall här på ärvd och egen mark få nog och
mer än nog.