Har ord någon bokstavlig betydelse, eller är de bara känsloreglage i ett socialt sammanhang?

Det är en fråga som togs upp i Sveriges Radio P3s morgonpasset den 23 september. Då medverkade den feministiska vänsterprofilen Bilan Osman i programmet, och fick bland annat försvara sina tidigare uttalanden där uttryckt förakt mot vita människor. Hon försvarade sig med att säga, att när hon skriver att hon föraktar vita människor och vithet så menar hon ’den sociala konstruktionen vithet’ och att resonemanget måste ses i sin kontext, som i detta fall var mordet på George Floyd. Hon är tydlig med att så är fallet när hon besvarar frågan ”Man ska inte gå ordagrant på vad som står?” med ”nej man ska snarare se till kontexten”.

Det är inte första gången feminister gör denna typ av kontextuella uttalanden. Den 9e juni 2018 publicerade Washington post en artikel av den feministiska professorn Suzanna Danuta Walters med titeln ” Why can’t we hate men?” – Varför får vi inte hata män? Där anklagar hon män för ’årtusenden av lidande’ och skriver att ’vi har all rätt att hata er’. I en artikel i Chronicle of Higher Education en månad senare så besvarade hon kritiken mot sitt uttalande med att hon inte alls hatar män, och att kön helt och hållet är en social konstruktion. Man kan därför anta att det inte är ’män’ ordagrant som hon hatar, utan ’den sociala konstruktionen män’.

Även den svenska feministen Elza Dunkel uttryckte liknande tankar på ett föredrag vid Umeå universitet anordnat av RFSU den 13 november 2019. Det handlade om ”Toxisk maskulinitet”, och även här gjordes hatfulla uttalanden om att män är toxiska. Förklaringen var än en gång att det inte handlar om hat mot män, utan kritik mot den sociala konstruktionen ’män’. Återigen var det alltså skillnad på vad som sades ordagrant och vad som faktiskt menades.

Hela detta sätt att resonera kring ord och deras betydelse är som taget ur den franska postmoderna filosofen Jacques Derridas resonemang att ord inte har någon mening utanför texten, utanför det sociala sammanhanget – att allt är en social konstruktion. Detta kan ses som motsats till det mer traditionella sättet att se på ord i sin mer ordagranna, materiella betydelse.

Att se på ord och kommunikation på dessa två olika sätt, kan liknas med vänster- och högertrafik. Det går att göra på båda sätt (även om högertrafik förmodligen är bättre). Problemet uppstår när det är oklart vilket system som ska användas, och om folk använder olika. Om någon får för sig att pröva vänstertrafik i Sverige som faktiskt har högertrafik så får det snabbt katastrofala följder.

Att vara oense om en sådan basal fråga som om ord ska tolkas bokstavligt – som en överförare av information, eller bildligt – som en överförare av känslor i en social kontext, är alltså en katastrof för ett samhälle. Detta innebär att vi inte ens kan prata med varandra utan missförstånd. Och om vi inte ens kan prata med varandra, hur ska vi då kunna tolka t.ex. en lagtext?

Vikten av att uttrycka sig precist kan inte överskattas. Det är inte för inte som den kanadensiske professorn Jordan Peterson uppställde språklig precision som en av sina livsregler i 12 Rules for Life. Om vi inte lyckas med det så riskerar vi i Sverige att krocka med varandra och krascha ner i det postmoderna helvetet.

Erik Marklund, gästskribent