I mitt jobb som lärarvikarie i alla Stockholms stadsdelar har jag förmånen att få se hur grundskolor fungerar i olika former och områden med väldigt olika förutsättningar. Rika Lidingö jämfört med utsatta området Hässelby. Privata grundskolor med intagningsprov jämfört med kommunala grundskolor.

Till ingens förvåning finns det kraftiga variationer på hur bra arbetsro det är på lektionerna, hur bra arbetsförhållanden som lärarna har och hur många elever som går ur nian med gymnasiebehörighet. Med dessa skillnader inräknade finns det ändå en sak som alla grundskolor kan göra för att förbättra skolmiljön; att tidigt bygga upp en arbetsrutin hos barnen som gör att de lär sig saker i skolan oavsett om de tycker det är roligt eller inte.

Grundskolans roll i samhället är att ge barn och ungdomar en start på livet där de får så bra förutsättningar som möjligt för att bli kunniga, tänkande och ansvarstagande vuxna.

En välfungerande skola är enligt mig det enskilt viktigaste för en bra framtid för Sverige. För att eleverna ska få bästa möjliga undervisning måste vi ha en lugn klassrumsmiljö som är fri från distraktioner och där eleverna visar respekt mot varandra och läraren.

Fokus har de senaste årtiondena flyttats från att skapa en bra klassrumsmiljön, till att ge eleverna mer eget ansvar och inflytande över hur lektionerna ser ut. Staten har kallat det för att ”demokratisera” skolgången, detta i ett försök att göra skolan roligare. Skolan kan mycket väl ha blivit roligare, men är det något att fira om det skett på bekostnad av lärandet?

Inga barn är likadana och det är inget fel med idén om elevinflytande. Men vi kan inte för den saken skull tillåta ytterkläder, fotbollar, stressleksaker, mobiltelefoner och hörlurar i klassrummet. Då har man gjort en bra idé till något som motverkar en bra klassrumsmiljö.

Elevinflytande passar bättre på gymnasiet.

Där har de flesta eleverna förståndet och ansvarskänslan att klara av mer personligt ansvar och inflytande över sin utbildning. Då funkar det med undervisning där man får sitta lite var som helst, lyssna på musik eller till och med jobba hemifrån under vissa lektioner. Däremot om en 11-årig pojke får de möjligheterna på mattelektionen kommer han att tappa fokus på matteboken för att istället konstant byta plats och byta musik. För ett barn som inte är tillräckligt moget blir friheterna till slut distraktioner istället för hjälp i arbetet. Samma sak med stressbollar, kepsar och mobiler i klassrummet.

Det är viktigt att komma ihåg att man som lärare i grundskolan fortfarande har hand om barn.

Barn utvecklas i väldigt olika takter mentalt. För de som mognar snabbast är elevinflytande och individuellt ansvar precis vad de behöver för att prestera långt bättre än snittet och utveckla mer ansvarstagande och driftighet.

Å andra sidan, för de som är efter i mognaden blir eget ansvar och inflytande precis det som gör att de hamnar efter. De barnen klarar inte av eget ansvar och därför behöver de ledas igenom skolan tills det att de kan det. För de här barnen krävs en skola med tydliga regler, förväntningar och normer. Om de får det blir skolarbetet en rutin som går av sig självt oavsett om de tycker om det eller inte. Jämför det med vår nuvarande lärostrategi där skolarbetet blir något jobbigt som eleverna varje dag måste tvinga sig själva till att göra, och samtidigt försöka avstå alla tillgängliga distraktioner i klassrummet.

Med en konservativ syn på skolan ser man att försöket med elevinflytande och eget ansvar inte lett till en bättre skola.

Det har snarare lett till en mer uppdelad skola där de redan duktiga eleverna får möjligheter att utveckla sig själva exponentiellt, medan eleverna som har det svårt fastnar och inte kommer vidare i sitt lärande.

Vi kan lösa det här genom att gå tillbaka till en skola där alla elever sitter i klassrummet utan distraktioner som mobiler, ytterkläder och stressleksaker. Det är också viktigt att hålla mer av undervisningen i helklass, så att ingen fastnar på egen hand. Om en elev trots allt detta hamnar efter resten av klassen måste det finnas möjlighet för den att få mer lektionstid i skolan, inte bli uppmanad till att jobba hemma. Detta kan man erbjuda genom att dra tillbaka den ökande mängden utvärderingar och föräldramöten lärare måste göra med varenda elev, så att de har tid att se till att alla elever hänger med.

Den svenska skolans resultat försämras år för år, inte trots den nya lärostrategin utan på grund av den. Se på vad som fungerat i svensk skola tidigare och återuppbygg den istället för att envist fortsätta i neråtspiralen.

Måns Dolge, ledarskribent