Den 1:a augusti publicerade Försvarsmakten en annons i Svenska dagbladet vari myndigheten hyllade regnbågsflaggan. Tilltaget rörde upp starka känslor och framkallade omedelbar kritik - kritik som till stor del var berättigad. Men som väldigt ofta när det gäller pride, har diverse aktörer försökt kväsa denna legitima kärna av kritik med anklagelser om homofobi. Problemet är emellertid inte budskapet i sig utan att det just är Försvarsmakten som framför det. Av många olika skäl är det olämpligt att en enskild myndighet går ut med politiskt färgade budskap.
För det första finns det ett konstitutionellt problem med Försvarsmaktens agerande. Av 1 kap. 9 § RF framgår att myndigheter ska "iaktta saklighet och opartiskhet." Principen är att riksdagen beslutar om lagar och regeringen utfärdar regleringsbrev som myndigheterna därefter skall förhålla sig till. Om myndigheter på eget bevåg agerar politiskt så är det ett övertramp mot rättsstatens principer. Rent juridiskt kan myndigheter agera politiskt så länge som det är sanktionerat av riksdag och regering. Men oavsett är det högst opassande och även skadligt för allmänhetens förtroende när myndigheterna tar ställning i politiska frågor utan tydligt mandat.
Det andra problemet handlar mindre om den juridiska aspekten och mer om hur samhällsklimatet påverkas av en mer politiserad förvaltning. Sveriges förvaltning ses generellt som icke-politiserad om man jämför med andra länder och det är väldigt positivt. Anledningen är att en politiserad förvaltning ger upphov till en rad negativa konsekvenser för samhälls- och debattklimatet. Det finns ett starkt samband mellan hur politiserad en förvaltning är och hur korrupt den är. Det finns även ett tydligt negativt samband mellan förvaltningens politisering och medborgarnas förtroende för den. Om politiseringen ökar så minskar alltså förtroendet. Sist men inte minst fungerar förvaltningen helt enkelt sämre om rekryteringen baserar sig mer på att personer har rätt politiska åsikter och lojalitet snarare än att vara bäst lämpad för den specifika tjänsten.
Så hur riskerar situationen att utveckla sig om förvaltningen politiserats? Grupperingar eller individer bakom politisering tänker troligtvis att just deras skäl är gott och rättfärdigt. Men politiseringen skapar incitament hos andra att även de lägga in sitt politiska perspektiv i förvaltningen så fort möjligheten ges. Således kan man konstatera att politisering föder ytterligare politisering i en ond spiral.
Avslutningsvis kan det vara värt att påminna om ett välkänt engelskt citat: "the road to hell is paved with good intentions". Världen kommer inte att gå under bara för att en av 458 myndigheter i ett litet land agerar lite politiskt. På sikt är dock en mer politiserad förvaltning en pandoras ask, som Sverige inte bör öppna. Låt förvaltningen förbli saklig, opartisk och förutsägbar, så kan vi överlämna aktivismen till civilsamhället.
André Zeidlitz
