Detta är en debattartikel. Innehållet är skribentens ställningstagande, och representerar inte nödvändigtvis redaktionens eller Konservativa Förbundets.

I en utbildningspolitisk krönika i Lundagård från den 7:e februari (Politiserad utbildning), kritiserar Alexander Johansson idén att den svenska högre utbildningen har politiserats. Johansson tar bland annat upp situationen i Ungern, och menar därutöver att det inte finns någon vetenskaplig undersökning som visar att det sker politisk styrning av svenska universitet. Krönikan upprepar ett antal standardfraser från vänsterstudenternas digra förråd, och vi vill ta tillfället i akt att vederlägga dem.  

Inledningsvis delar vi Johanssons uppfattning att det förekommer bekymrande och allvarliga inskränkningar av den akademiska friheten utomlands. Detta konstaterande har emellertid noll och intet att göra med Johanssons centrala tes att det inte förekommer vänsterpolitisering av universitetens verksamhet i Sverige. Johanssons argumentation i denna del är ingenting annat än särskilt osubtil whataboutism.

Johansson klagar vidare på att ingen utfört en “vetenskaplig” undersökning som bevisar att det sker en politisk styrning av Sveriges universitet. Detta är emellertid ett fullkomligt absurt krav, eftersom den genusideologiska styrningen tydligt framgår av statliga målbilder och författningar. Johansson hade lika gärna kunnat kräva en vetenskaplig undersökning som bevisar att mord är straffbart.

Ett axplock ur gällande reglering illustrerar vår poäng på ett utmärkt sätt. År 2021 gick regeringen ut med att målbilden inför perioden 2021-2023 är att 50% av de nyrekryterade professorerna ska vara kvinnor. Universiteten är med andra ord inte fria att själva rekrytera professorer utifrån skicklighet och förtjänst. Om universiteten rekryterar för många manliga professorer – eller för många kvinnliga, för den delen – så har de tvärtom misslyckats med att uppnå regeringens mål. Det är svårt att tänka sig en mer tydlig styrning av universitetens verksamhet; men kring detta är Johansson, för att låna hans egen terminologi, kusligt tyst.

Även kraven för att få bidrag från de olika vetenskapliga råden påvisar tydliga spår av vänsterpolitisering. I 2 § första stycket trettonde punkten fastslår förordningen (2009:975) med instruktion för Vetenskapsrådet att rådet ska “verka för att ett köns- och genusperspektiv inkluderas i den forskning som myndigheten finansierar, när det är tillämpligt.” Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn har i boken Genusdoktrinen (2020) visat att ett genusperspektiv i praktiken blivit meriterande oavsett vilken forskning som bedrivs. Den som fogar sig efter kejsarens nya ideologi, har enklare att få finansiering.  

Listan ovan kan göras betydligt längre. Det är dock redan utifrån dessa exempel uppenbart att Alexander Johansson antingen medvetet ignorerar allting som inte stöder hans tes att högern fabulerar, eller alternativt att han inte har någon som helst koll på vad han skriver om. Vi gissar på det senare.

Konservativa Förbundet har däremot koll. Söndagen den 13 januari så lanserade KF Lund förbundets första rapport, 9 punkter för en konservativ högskolepolitik, som innehåller flera konkreta förslag vars syfte är att bekämpa den ovan exemplifierade politiseringen av den högre utbildningen – och KF Lund kommer att fortsätta kämpa för ett fritt universitet, och en avpolitiserad utbildning.

Aaron Milz, ordförande för KF Lund
Erik Golovtchenko, vice ordförande för KF Lund
Jens Persson, styrelseledamot i KF Lund
Samuel Andersson, styrelseledamot i KF Lund