Victor Malm lyfter i en Expressen artikel behovet av att konservativa verkligen läser och tänker. Han ger oss också en lista på 11 konservativa böcker som kan hjälpa oss i denna strävan. Jag delar Malms uppfattning, men frågar mig om listan verkligen utgör en ändamålsenlig introduktion till konservatismen. Förutom Burke, som måste finnas med på en lista av det här slaget, undrar jag om inte listan snarare bör uppfattas som en lista över böcker som i någon utsträckning kan kallas konservativa och som är någorlunda kända hos den kulturella klassen.
För mig som självbekännande konservativ blir det hela en smula märkligt. För att ta ett exempel så är Camille Paglia förvisso en intressant kulturkritiker, men inte någon typiskt konservativ. Jag försöker mig därför på en egen lista med böcker som torde uppskattas av konservativa. Då Burke är gemensam för mig och Malm, blir det totalt 10 böcker. Min egen bok är också utom tävlan.
- Joseph de Maistre, Soirées de St. Pétersbourg (1821). De Maistre var den mest vältalige representanten för den franska kontrarevolutionen. Med humor och formuleringsglädje tar han sig i dialogens form an bland annat ondskans problem. Han lägger även grunden för den pessimistiska människosyn som ännu anses grundläggande för konservatismen.
- Hans Järta, Om statistik (1823). Vår ”svenske Burke” angriper här, trots den torra titeln, den mekanistiska och materialistiska statsuppfattningen. Skriften visar övertygande att det finns mer än det som kan vägas eller mätas.
- Per Daniel Amadeus Atterbom, Lycksalighetens ö (två delar, 1824 och 1827). Detta är den stora konservativa idédikten. I en form som gör det till en av vår litteraturs största klassiker häcklar Atterbom den franska revolutionens män och dess utopism, men vänder också den kritiska blicken mot sig själv.
- Gunnar Heckscher, Svensk konservatism före representationsreformen (två delar 1939 och 1943). Detta är det stora, akademiska standardverket om svensk konservatism. Dess största brist är att det slutar 1865.
- Nils Elvander, Harald Hjärne och konservatismen (1961). Elvander tar vid där Heckscher slutar, men slutar i sin tur tyvärr 1922, då Harald Hjärne och Rudolf Kjellén gick bort.
- Benjamin Disraeli, Sybil (1845). Med sin vision om att läka ihop ett sargat klassamhälle har Disraelis roman varit en stor inspirationskälla för socialkonservatismen.
- Vitalis Norström, Masskultur (1910). I den tid som numera framförallt förknippas med ”det moderna genombrottet” stod Norström för något helt annat. Denna bok är en god introduktion till hans tänkande.
- Giuseppe Tomasi di Lampedusas, Leoparden (1958). Den utan tvivel mest kända ”konservativa” romanen internationellt sett. Boken som beskriver Italiens enande och den gamla världens fall är dock mer mångbottnad än vad man i förstone kan tro.
- Tage Lindbom, Sancho Panzas väderkvarnar (1962). Socialdemokraten Tage Lindbom påbörjar här sin uppgörelse med den egna rörelsens utopism och inleder ett vittfamnande traditionalistiskt författarskap som söker sin like – också internationellt.
- Roger Scruton, The Meaning of Conservatism (1980). Roger Scruton har efter sin död vederbörligen hyllats som en av vår tids största konservativa tänkare. Denna manifestartade bok skrev han under intryck av 1968-oroligheterna i Paris och den kan fungera både som en introduktion till Scrutons tänkande och till konservatismen.
Simon O. Pettersson, kulturskribent
